Hallå allihopa!

Nu är det dags igen för ett litet gästinlägg innan avfärd till Paris, väskan är redan packad (bara Daniel som saknas) så vi har gott om tid. Jag får bara inte glömma yatzyt, och Daniel då =)

Först tänkte jag berätta lite om loppet i Lördags. Vi va ett litet gäng som skulle springa och vi delade upp oss så fint i startledet. Jag och Helen ställde oss vid sköldpaddan (ett hån att stå enda bak vid snigeln) som markerade 6 minuterstempo. Starten finns även att se på youtube där jag och Helen springer förbi samtidigt som jag säger "nu har vi sprungit 60 meter, bara en liten bit kvar", så himla käckt =) Första milen gick bra, tror den gick på ca 59 minuter och andra minlen gick lite långsammare men inte så stor skillnad faktiskt. Min plan va att hålla ungefär samma tempo rakt igenom och det lyckades nästan. I vanlig ordning blev jag riktigt trött vid 18 km men höll ut och två ganska täta vattenkontroller gjorde susen. Det finns lite att slipa på till nästa gång (förutom min hastighet generellt) som när det blir trångt på banan att man ska springa om folk innan backen, va lite smidigare i vattenkontrollerna etc. Men det är ett senare problem till ett eventuellt Göteborgsvarv.. Alla som ställde upp och speciellt vi som va där tillsammans gjorde ett riktigt bra jobb. Och extra peppad blev man eftersom Johannas kräftskiva hägrade på kvällen. Även den gjorde vi riktigt bra =) Fast jag är fortfarande irriterad på att tjtjerna förlorade kubben. HUR kan jag missa Kungen? Helt ofattbart. 

Nu ska jag göra mig redo för avfärd till Paris. Baskern är packad, bara Daniel som måste gå upp. Den stackarn har knappt sovit någonting efter sitt nattpass, han får sova i bilen och på planet så ska det nog ordna sig =)

Ha det så bra här hemma så kommer snart bilder från Paris!

//Erika  

  "Fy fan va skönt att det är över!" pustade Erika när vi efter att ha lyckats ta oss hem till en soldränkt balkong med en kall öl efter genomförd halvmara! Mitt tidigare "drömscenario", med en krampande Marko och spurtande Erika var SÅÅÅÅ nära att gå in, och hade loppet varit bara nån kilometer längre tror jag att Erika hade vunnit rotelmästerskapen =) Bra kämpat båda av er båda! Och Erika, du får gärna kapa min blogg och skriva om loppet själv här!

Nu ego och min upplevelse av loppet: Perfekta förhållande blev det, åtminstone nästan. Blåste på bra på vägen ut mot Tylösand, så valde att hitta lämpliga storvuxna personer att gömma mig för blåste bakom. Utmärkt taktik, ända tills en man alltmer ofta började snegla bakåt och undrade säkert va fan jag höll på med. Till slut började han springa bredvid spåret och sänkte farten markant, och då fick jag ju helt enkelt ta och skamset springa förbi honom. Jag märkte att han snabbt la sig in bakom mig, och då fick det ju bli ett ryck och en fartökning! Ingen jäkel ska ligga bakom mig och få lä! =)

Hade i förväg bestämt mig för att 1.35 var tiden att slå, vilket innebär en snittid på 4.30 minuter per kilometer. Målet var att springa så jämnt som möjligt, men försöka öka lite på hemvägen, med vinden i ryggen. Taktiken höll faktiskt riktigt bra! Öppnade på 45.23 första milen, och när banan vände borta vid Tjuvahålan kändes det riktigt bra och jag kunde öka tempot. Sista milen är rätt knixig, med till stora delar små, smala stigar med ett par korta branta backar upp och ner. Passar mig perfekt! Grusstigar är lätt mitt favoritunderlag! Andra milen sprangs på ungefär 44.30, har inte exakt koll, och i mål hade jag 13 sekunder till godo för att klara 1.35 Den som är vass i matte har redan beräknat min sluttid, som blev 1.34.47, och jag är klart riktigt nöjd med den! 4 minuter snabbare än min bästa halvmaratid, och jag kände mig hyfsat fräsch ganska snart efter målgång. Visst, ett obligatoriskt magras på en baja-maja hör ju till hård fysisk ansträningning för min del numera, men i övrigt tipp topp!

Idag är det sedvanliga stela vader, men får bli "ignore" på dem, för nu vankas det snart fotbollsmatch! Ny veteranmatch med Centern, den här gången mot HBK:s veteraner. Ska bli skoj!

Appropå veteranidrott: Den här säsongen får jag vara med i Veteran-sm i pingis.. Shit, känns ju precis som man lämnat juniorklasserna! En veteran i sitt livs löpform är man iaf =)

Japps, om drygt 12 timmar är det dags för lopp igen! Den här gången halverar vi sträckan från förra gången, som då kommer innebära 2,1 mil, en halvmara. Träningen har gått helt ok, inga skavanker så när som på lite skoskav på en tå och väderleksprognosen skvallrar om perfekt löparväder i form av 18 grader, växlande molnighet och go medvind i ryggen på hemvägen från Tylösand. Med andra ord: inga ursäkter finns ifall förra årets fiaskolopp från prinsens minne skulle upprepas. Då var jag ordentligt otränad och tänkte genomföra loppet på 1.45 på ren rutin. Det gick bra i 14 km, sen dog jag helt och masade mig i mål på 1.50 nånting. Imorgon ska det gå en kvart snabbare än så förhoppningsvis! Siktet inställt på nytt pers (1.38.40), och det hade varit riktigt skoj att gå under 1.35 Men då krävs perfekta förutsättningar och absolut inget att skylla på.. Nu har jag ju ett litet skavsår att ta till i värsta fall...

Nog ego. Nu Erika: Hon springer också i morgon! Samma lopp! Samma sträcka! Jag är gravt imponerad och minst lika stolt! Hennes träning har gått helt ok den också, och frånvaron av skador och närvaron av en rejäl kolhydratuppladdning, dextrosol och grymt matchande outfit imorgon tror jag är en vinnande medicin! Vinnande över banan, och kanske också vinnande i Tekniska rotel-mästerskapet, där hon redan på förhand har minst ett silver! Frånvaron av uppdateringar på Marko T:s träningsdagbok de sista veckorna gör att jag dock även hyser viss förhoppning om att Marko inte riktigt kommer att stå distansen ut, och drömscenariot är ju givet: En pigg Erika spurtar förbi en Marko full av kramp och med mjölksyra upp över öronen sista kilometern! Helst på upploppet! Och helst med en klockren Usain Bolt-fällning in över mållinjen!

Nu en god natts sömn! Håll tummarna för oss imorgon kl 12!

Tog gruvlig revansch på spellistan idag! Körde en egen mini-duathlon, med först löpning ner till päronens stuga för att hämta hem Erikas cykel som de lånat under TSR. Gick som tåget ner dit, kändes som duktig medvind sista biten. 4,3 km gick på knappa 19 minuter. Fick vindriktningen bekräftad på hemresan med cykel, utan att säga för mycket...

Aja, i vilket fall, när cykeln låsts fast begav jag mig ut på en ny runda som avslutning. Nu kunde jag dessutom höra musiken, då motvinden mojnade längs promenadstigarna på Frennarp. 7 km blev det, och höll tempot uppe riktigt bra! Snittade 4.23 min/km längs hela rundan, MEN, vad som är än viktigare var att jag redan stod och stretchade när introt på åttonde låten på spellistan drog igång! Seger, och kvitterat till 1-1!

Imorgon blir det lång cykelrunda, ledd av Andreas Bengtsson. Kan bli kämpigt! Håller en liten tumme för snäll runda och ännu snällare vind..

Japp, det får den får väl kallas, nu när jag nån gång nämnt att  nån gång i obestämd framtid så kanske det kommer att göras ett försök att genomföra en Ironman. Om inte får den väl byta namn till Ironwoman-bloggen om knappa två veckor. Eller redan nu! I söndags genomförde nämligen Erika tillsammans med undertecknad coach en 2,1 mil lång runda, dvs motsvarande en halvmara! Jag lovar, att om Erika hört detta för ett halvår sen, så hade hon hånskrattat riktigt gott åt skämtet och sen fortsatt harva spinningpass i svettiga Friskis-lokaler på Slottsmöllan. Tempot var konstant runt hela rundan, och av respekt för herr Tossavainen och för att han inte ska träna ihjäl sig fullständigt sista veckan innan loppet nämner jag ingen tid.

Tider är annars rätt oväsentligt på långpass, det viktiga är att vara ute länge, och känna att kroppen fungerar utan att säcka ihop även på långa sträckor. Tyvärr brukar jag ge blanka fasen i detta, då jag är en tävlingsnarkoman mer än en träningsnarkoman. Finns det ingen att tävla mot, ja, då får man ju helt enkelt tävla med sig själv. Eller mot klockan. Eller, som jag provade en gång, mot min låtlista på Spotify. En låt per kilometer skulle avverkas i snitt. Detta höll bra, ända till "The Coral - Dreaming of you" på 2 min och 48 sekunder dök upp som näst sista låt. Varför hade jag inte med fler Kent-låtar..? Idioti! =)

För övrigt så har pingissäsongen dragit igång. Rekord-tidigt (inte klubben BTK Rekord..) för att vara Lidhults Goif! Kändes inte alls särskilt dåligt, och manövrerade faktiskt ut klubbkompisen Andreas i skiljeset, samtidigt som f.d häcklöparen Robert Kronberg dök in i pingishallen och försökte ge sig på ett par rejält forehandsfattade smashar mot Jörgen Persson.

Imorgon blir det mördarpass i intervallform på Sannarps löparbanor, sen rejäl cykelrunda med kollegor på torsdag!

Japp, lördagen den 20:e augusti smäller det! Prinsens minne går av stapeln, och (kanske inte i främsta men ändå) i startledet står Erika och ska springa sin första halvmara! Eller ja, kanske sitt första lopp, bortsett från Drakaloppet på Kattegattgymnasiet.

Som Erikas coach får jag väl säga att träningen har gått helt ok! Lite småskavanker under vägen, med ont i knät och stukad fot, men träningsviljan är det inget fel på! Disciplinerat 2-3 pass i veckan, varav ett långpass har det varit så gott som hela sommaren!

Och vad gör Marko...?

Jodå, han tränar på sitt håll..!

Nu går vi in i slutspurten! Heja Erika!! =)