Liten träningsrapport från de sista veckorna! Sammanfattningsvis kan det väl sägas att jag inte alls kommit upp i den mängd kilometer i löpspåren som jag hade velat. Dock lite blandad träning där det blev mycket pingis förra veckan och helgen i Polis-SM. Resultatet blev ett femte raka SM-guld i dubbel tillsammans med Rickard! Tuffare än tidigare år blev det dock, då Ahlgren/Mattsson bjöd upp till en hård femsetare. Kom även hem med en bronspeng i singelklassen, så resultatet i slutändan blev snarlikt från förra årets PSM (läses inte för snabbt, blir lätt att man vänder på M och S) på hemmaplan i Halmstad. Chansen/risken är att det blir nytt PSM i Halmstad nästa år, då det är väldigt tunnsått på arrangörssidan.. Har ju lite rutin på arrangörsskapet nu dock, och en grym stab (läs Erika, Lidhults Goif, Radde och Farsan) att luta mig tillbaka på!

Ett par pass löpning har det iaf blivit. Förra fredagen drog jag med mig Henke på ett dubbelvarv på bergets 5-km slinga. Ja, något kortare för Henke efter ett lätt magras och tillhörande skogsbesök på andra varvet ;) Även hunnit med en 13-km runda med Erika, ett intervallpass på Sannarp och en mil asfalt tidigare den här veckan. Det som saknas i formeln är långpass. Dvs samma sak som tidigare år, men trots allt 9 veckor kvar till maran, och kör ett första ryck nu på söndag. Om inte pumpen sätter stopp för allt var ansträngning heter. Hjärtat fortsätter spöka, numer i lite kortare perioder, men å andra sidan med kortare intervaller emellan. Frustrerande är bara förnamnet, särskilt när det känts riktigt bra på ett par pass: nu sist i tisdags i Falkenberg på en liten sightseeing-runda sprangs milen på drygt 46, efter en rätt lugn början, men krut i benen gjorde att jag fick dra upp tempot sista 2 km och sista km gick på 3.57 Som sagt, upp och ner..

Upp och ner är också fallet med mina föräldrars katt, som vi passar när de är i London över helgen. Världens goaste katt, dock INTE när hon går igång och vill gå ut klockan 3 på natten. Då är hon ett monster. Och faktum är att hon är nog mer monster än katt utseendemässigt nu. Åtminstone mer lejon, efter frisering/makeover hos vetrinären förra veckan. Döm själva:

FÖRE:

EFTER:

En mycket go katt hursomhelst, som just nu sover, och laddar för nya terrorlekar i natt! Härligt när man ska upp och jobba klockan 06 imorgon! =)

För drygt tre-fyra år sen märkte jag hur hjärtat ibland "hoppade snett", och att det periodvis slog ojämnt och konstigt. Det hoppar alltid tillbaka av sig självt, ibland dröjer det en timme, ibland 20 timmar. Ibland kommer det ett par gånger i veckan, ibland kan det slå normalt i ett halvår utan att jag märker av det.

För tre år sen var jag på akuten och fick då konstaterat att jag har förmaksflimmer. Den unga AT-läkaren fick panik när hon såg mitt EKG, och satte mig på blodförtunnande och förbjöd mig att jobba ute. När jag veckan efter gick till vårdcentralen och hjärtat slog normalt igen, förklarade läkaren att waran (blodförtunnande) var totalt onödigt, och att jag kunde leva på som vanligt om besvären blev värre. Fine, tänkte jag. Det har inte påverkat mig nämnvärt, förutom viss orkeslöshet och slöhet när det väl slår till. Jag har för det mesta kunnat träna på utan att det påverkat mig särskilt mycket. Men idag när jag trotsade flimret och begav mig ut på min tänkta lugna löprunda tog det tvärstopp efter 3 km. Fick även en smärre chock när jag slog ett getöga på pulsklockan:

Den maxpulsen finns inte riktigt på världskartan under ett lugnt löppass i femminuterstempo. Inte konstigt att det kändes aningen ansträngt...

Det har sedan hållt sig på en rätt så icke-besvärlig nivå fram tills nyår ungefär, då frekvensen av snehopp på hjärtat blev tätare. Nytt besök på akuten för nån månad sedan, och nytt konstaterande att jag har förmaksflimmer. Dock fick jag med en remiss till kardiologen, och ska dit på ultraljudsundersökning av hjärtat om ett par veckor. Hoppas det finns nåt vettigt att göra skiten. Inte jätteskoj att ge sig på maran om oturen är framme och man vaknar med flimmer den 2:a juni.. =(

Händelserik helg! Kul helg!

Men till att börja med som motvikt och för att jag själv är allergisk mot allt bloggar som skiver om hur jäkla bra allt är så ska jag berätta om mitt löppass för drygt två veckor sen: Tanken var ett lite längre pass från Halmstad till Oskarström, för att hämta hem vår bil som päronen lånat. Det gick lätt! I tre kilometer. Sen blev det gradvis tyngre och tyngre tills jag kom till Sennan efter typ 13 km. Första gångpausen. Fortsätter. Känns helkass. Blir dessutom kall när man tvingas gå, och så börjar det snöa.. Får gå genom halva Oskarström, varvat med att jogga lite, för nu har det plötsligt blivit tidsnöd, eftersom jag skulle jobba kväll. Väl framme får jag slänga mig i bilen och åka hemåt, duscha och iväg till jobbet. Några timmar senare är jag åter hemma, frossar i soffan, och ytterligare några timmar senare slår mr maginfluensa till med full kraft, och det blir ett par rejäla samtal med herr Ulrik i den stora vita luren under natten. Sen dess har det av naturliga själ inte blivit så mycket löpträning, och de pass som blivit av har gått segt segt seeeeegt. Löppasset igår var dock lättare, och hoppas på en vändning nu.

Som Erika skrev så var det fram med stora autografblocket i fredags, då min stora idol, förebild och hjälte Jonas Colting höll föreläsning i Helsingborg, till vilken Erika bjudit med mig på! Tack älskling! ;)

Nåja, riktigt så kär i mr Colting är jag inte, men han är en stor inspirationskälla och en sjuhelsikes triathlet. Dessutom väldigt kunnig. Den röda tråden i föreläsningen var hälsa, eller "den nakna hälsan", som både hans mest kända bok och föreläsningsturnén heter. Naken hälsa avseende att hans koncept förespråkar grundläggande, minimalistisk och avskalad träning, samt naturlig, fett- och proteinrik mat. Ett uttryck som satt sig är rubriken: man blir lika fet av fett som man blir grön av grönsaker. Fettskräcken hos svenska läkare, dietister och livsmedelsverket har ju på sistone visat sig vara totalt obefogad, och något som Colting anammat långt före många andra. Colting är dock som han själv uttrycker det ingen kost-taliban, och tror inte på att helt utesluta något, inte heller kolhydrater. Kolhydrater funkar bra i slutet av långa träningspass, och så är det ju supergott, och ett fantastiskt njutningsmedel. Som konstant basvara i kost i form av bröd, mjöl, pasta och potatis är det desto sämre och en bov som ger upphov till sug efter ytterligare kolhydrater när blodsockret sjunker. Att istället basera sin vardagsmat på att äta mycket fettrik mat och mycket grönsaker, t.ex kött, fisk, ägg, avokado, nötter och broccoli, gör att man kan äta sig mätt utan att snart igen känna sig sugen på något mer. Aja, ska inte raljera iväg.. För den intresserade kan jag varmt rekommendera Andreas Eenfeldts bok "Matrevolutionen". En riktigt intressant och tänkvärd bok som jag gärna lånar ut till den som önskar!

I övrigt på föreläsningen så sågades skoindustrins dämpnings- och inläggshysteri. Tunga löparskor som ska ge dämpning och skydd ger tvärtom upphov till dålig löpteknik, dvs ett långt löpsteg, där man "rullar" på steget och onödigt belastar knän, höfter och rygg. Prova att springa utan dina inlägg och tyngsta skor och ta ett kortare löpsteg, där varje steg landar rakt under kroppens tyngdpunkt, inte framför! Jobbigt till en början, men när man byggt upp styrkan i foten kan man slänga sina väldämpade, dyra och stukningsbenägna pjäxor, och istället satsa på ett par lättare skor. Med rätt teknik har kroppen via fot, knäled, höft och svank en perfekt utvecklad inbyggd dämpning! Människan är inte byggd för löpskor överhuvudtaget, men att ge sig på barfotalöpning direkt är inget Colting rekommenderar, utan en långsam uppbyggnad av fotens muskulatur krävs innan man ger sig på barfotaskor.

Bild härifrån, med mer intressant läsning! Kika även in på Coltings blogg, med otroligt vitt skilda ämnen, från skolmat till Iron Man-tävlingar! Lånar även gärna ut Coltings bok "den nakna hälsan" till den intresserade!

Nog för idag! En hel del pingis var det i helgen också, men får ta det senare i veckan. Nu frukost =)

Hejsan! Erika här (eftersom Daniels frånvaro är total!).

Igår kasserade Daniel in sin alla hjärtans dag-present då vi åkte till helsingborg för att lyssna på en föreläsning med Daniels guru Jonas Colting. För er som inte vet vem han är så kan han beskrivas lite kort som en kontroversiell supertriatlet. Han pratade om motivation, kost och en massa annat intressant! Fyra timmar gick enormt snabbt och vi gick båda därifrån extremt peppade (redo att springa hur långt som helst, hur snabbt som helst på studs!). Något jag tar med mig är att inte tänka på träning som ett straff (som man lätt gör när soffan lockar lite för mycket) och hans motivationsberättelser om t.ex den 100-årige Indiern som sprang London Maraton på rekordtid (för hans åldersgrupp). Vill man ha pepp och lyssna på intressant fakta kring hälsa, träning och en massa annat (inklusive hans galna bror) så kan jag varmt rekommendera att besöka en föreläsning med Colting.

Därför blev det för mig ett gymbesök idag på där jag sprang 1 mil snabbare än på länge. Känns mycket bra eftersom Göteborgsvarvet närmar sig med stormsteg. Daniel är och spelar pingis i Jönköping som han säkert kommer nämna senare.  

Att det ikväll är final i melodifestivalen har knappast undgått någon. För egen del så vill jag enbart att den som vinner ska gå hem i Eurovision song contest så vi kan vinna alltihopa! Att jag sen kommer rösta på Danny ikväll beror på att det finns en person i min närhet som "har ett gott öga" till honom (hint, hint Angie) =) Man ska ju ställa upp för sina kompisar! Den stora frågan är hur det ska gå för brandgula Ranelid. Kommer han vara ännu mer orange? Kommer hans haka ha en annan orange färg? Kommer han sjunga med i refrängen? Kommer han denna gången INTE glömma bort att han faktiskt "sjunger" låten tillsammans med den stackars tjejen? Kommer vi fortfarande tycka att kvinnan är det första könet? Antagligen kommer jag skratta lika mycket denna gången (låten är ju helt sjuk) alternativt ta fram skämskudden. Vill man tänka positivt så kolla på det Ryska bidraget som vunnit så kanske Ranelids bidrag inte verkar riktigt så illa..

Framöver så händer det enormt mycket roligt. Resa till Barcelona med Marika och Fred (vill åka nu!). Bröllop med tillhörande numera bokad bröllopsresa och en massa annat skoj! Går ju knappt att beskriva, men vi avslutar med att kolla på världens bästa kille (i världens kanske fulaste lånebyxor i ett supervarmt thailand). Håll tillgodo!

//Erika