Så var det då dags att säga farväl till "The big island" för den här gången! Vår heldag vi hade uppe på Volcano national park i förrgår var mäktig!

Till att börja med var vädret helt klart på morgonen, och vi kunde faktiskt se upp till toppen på Mauna Lua från utsiktsplatsen vid kratern till Kilauea.

Mauna Loa är världens volymmässigt största berg, och faktiskt även det högsta, då det från foten på havsbotten till toppen mäter runt 10 000 meter.

Vi tog oss därefter till en vandringsled nere i en utslocknad del av Kilaueas krater, en f.d gigantisk lavasjö! Vi begav oss i friskt mod ut på de 6,5 kilometrarna i jeans och t-shirt/linne, och hade båda med varsin tröja då det varit rätt kyligt dagen innan. Det var inte kyligt längre. Inte alls. Solen stekte och stora delar av leden gick på en stelnad lavasjö, som var helt fantastisk att skåda, men svartare än asfalt och med diverse "steam-holes" där kokhet ånga från vulkanens innanmäte pös upp. Promenaden varierades också med klättring uppför genom rätt fuktig regnskog, så ni kan ju tänka er vad våra armhålor och fotsulor gillade det...

När promenix nr 1 väl var färdig åt vi lunch (sallad för båda två ;)) och körde ner till havet, där lava så sent som 2003 rann ut och bildade ny mark. Vägen som gick längs med kusten tog milt sagt, abrupt slut! 2003 ville moder natur helt enkelt inte längre ha bilar på den vägen och belade den med ett rejält lager numera stelnad lava som utgör en helt oslagbar vägspärr.

Promenix nr 2 blev ytterligare en 5 km lång vandringsled där man kunde följa 1973-74 års utbrott, där flera nya kratrar och lavafält skapades. Inte riktigt lika spektakulärt, men ändå flera helt makalösa vyer. Däremellan en bilfärd uppför, som bjöd på många riktigt fina fototillfällen.

Havet lååångt ner i bakgrunden.

Nere vid havet har lavan bildat en liten triumfbåge på uppskattningsvis 10 meter

Bilderna gör ingen som helst rättvisa tyvärr, varenda steg vi tog var som att kliva in i ett vykort eller en tavla. Naturen är fantastisk.

Igår var det dags för ö-byte, men innan dess skulle vår "hotell"-värd Danny visa på sin egen lava-tube han har på sin tomt. En lava-tube är helt enkelt en tunnel som lavan från ett 500 år gammalt utbrott har gröpt ur i underjorden. Vi gick ca 1 kilometer i den, men den fortsätter 60 km till ut till havet, och är enligt Danny praktiskt möjlig att vandra hela vägen.

Därefter blev det färd tillbaka till Kona och flyg via Honolulu till Lihue på ön Kauai, som även kallas "The Garden Island". Vi hade en liten lustig incident på flygplatsen i Kona, där vi hade tänkt dricka en öl och spela yatzy i väntan på avgång. Tji fick vi, spelbestämmelserna på Hawaii förbjuder att man spelar kort, tärning och andra hazardspel på allmän lokal, så vi fick vackert packa ner yatzy i väskan igen. Land of the free..? =)

Vi kan båda efter att ha spenderat mindre än ett dygn här konstatera att vi har blivit nersläppta mitt i paradiset. Kritvita stränder som tar slut där knallgröna böljande berg och dalar tar vid, blandat med botaniska trädgårdar och uppå det ett kristallklart blått hav, perfekt för snorkling! Idag har vi hängt på en strand på norra delen av ön och snorklat, solat och badat.

Eftersom fler bilder på mig i badshorts inte har hunnit retuscherats ännu, så lägger jag inte upp dem pga rädsla för att Greenpeace ska komma till stranden och försöka putta tillbaka mig i havet nästa gång jag solar.. Istället blir det en utsiktsbild från vår balkong!

Imorgon är det inbokat en båttur till öns nordvästra del, som inte går att komma till med bil, utan kräver antingen 2-dagars hajk, helikoptertur eller båtfärd. 2 dagars hajk genom regnskog hade säkert varit helt fantastiskt, men vi hinner tyvärr inte med det. Helikopter är som tidigare sagt också svårt att genomföra med tanke på handsvett, så det fick bli båttur med tillhörande snorkling och förhoppningsvis får vi se vilda delfiner!

Sköt om er!

Framme i Volcanos nationalpark och ovanpå det här bor vi nu:

Gårdagen slutade inte med mopedåkning, utan istället hyrde vi cyklar och cyklade en runda söderut längs västkusten, till en liten strand. Varmt och skönt, men efter lite för mycket tid vid poolen i förrgår, höll vi oss mestadels i skugga för att lindra brännan. I övrigt ytterligare en härlig dag med mycket god mat och dryck, eller vad sägs om Erikas meny från igår?

Frukost: En jättevåffla, med kokossirap, grädde och bär

Lunch: En hamburgetallrik med pommes

Middag: En pizza

;)

Så här nöjd blir man när man blir omcyklad!

Efter lite problem med biluthämtning i morse när jag skulle hämta ut vår hyrbil för färd mot Vulkanparken, fick mobbarn nu ytterligare anledning att retas, då hon fick komma till undsättning med ett fungerande kreditkort. Till slut skulle vi dock få ut den bil vi bokat, en liten nätt Toyota Yaris. Döm om vår förvåning när uthyraren leder fram oss till en 7-sitsig Chrysler minivan och beklagar att det är den enda bil han har kvar. Gött säger vi och har nu all möjlighet att plocka upp liftare längs vägen!

Efter lite spontanstopp på vägen, bl.a vid en zebra med tillhörande åsna/mula? längs med vägen:

och en strand med kolsvart sand med en sköldpadda på:

kom vi fram till vårt boende, som visade sig ligga mitt inne i regnskogen. Det var precis så att vår lilla mini-van kom in på uppfarten, under diverse hängande grenar. Vår första tanke när skogsmullen till ägare kom och mötte oss vid ett totalt nedsunkat kontor med sina fyra hundar var att det här kändes lite väl primitivt. Tanken slog oss att utnyttja biluthyrare Rodrigos tips om att det gick att fälla samtliga säten i bilen till en jättesäng... Dock var rummet fint och rent, och med frukost i kylen som väntar innan morgondagens strapatser, så det får bli sängen istället =)

Vi befinner oss nu på vulkanen Kilauea, som eftersom den haft ett pågående utbrott sen 1983 är den mest aktiva vulkanen i världen. Från helikopter och från en väg som till och från hålls öppen ska det gå att se lavaflöde som rinner ner i havet, och vi ska göra ett försök att spana in detta imorgon kväll om vägarna är öppna. Helikopter-alternativet känns inte aktuellt med tanke på mobbarns handsvett. 

I kväll åkte vi tillbaks till nationalparken efter att ha ätit hawaii-inspirerad thai-mat och kollade in kratern igen, och det här var vad vi fick se vid kratern:

Riktigt maffigt att se hur röken färgades orange/röd. Tyvärr är de två största vulkanerna på ön, Mauna Kea och Mauna Loa, totalt inbäddade i dimma/moln, så vi har inte kunnat skymta dem ännu. Förhoppningsvis är vädret lite klarare imorgon, men det känns tveksamt..

Nu ska det planeras inför morgondagens hajkningar! Vi återkommer, för trots djungeln vi bor i, så har vi faktiskt ett rätt ok wifi här!

Hoppas att ni har det gött i sensommarvärmen där hemma! Vi kanske kan (skade-)glädja er med att vi bara har 16 grader här upp på vulkanen.. Vi får värma oss på lavan imorgon!

Hej igen!

Vi fortsätter där vi slutade förra gången. Grand Canyon va helt fantastiskt, det går liksom inte att beskriva hur fint det är utan man måste uppleva det själv. Bilderna ger ingen rättvisa till den magnifika utsikten som naturen själv skapat. Vi bodde inne i nationalparken (hutlöst dyrt men värt pengarna) med utsikt över canyonen. Mycket fint även om hotellet inte va helt nytt...  

Utsikt!

Daniel vid kanten.

Jag har lite höjdskräck kan man väl säga (Daniel skulle nog säga att jag har ganska mycket). MEN, jag skulle aldrig hoppa över någon aktivitet för att det är för högt, utan det bits ihop och görs. Höjdskräcken yttrar sig dels i viss yrsel och dels i en del handsvett =) Men jag håller mig på behörigt avstånd från kanter och efteråt känns det väldigt bra att ha genomfört. Däremot kunde man se en del barnfamiljer som också va på besök vid Grand Canyon som inte alls verkade speciellt oroliga för varken sina eller sina barns liv. Längs själva kanten är det sällan staket eller någon mur utan stup rakt ner. Vi gick en ganska bra bit på en led som kallas "Bright Angel trail" och flera gånger sprang det barn längs eller mot kanten. AHH! Mitt hjärta satt i halsgropen.

Bambi utanför hotellrummet!

Vi begav oss vidare mot Daniels favorit LAS VEGAS!! Hans glädje fann inga gränser! =) Las Vegas var ungefär som jag hade föreställt mig. En stad mitt i öknen där "strippen" alltså huvudgatan var fylld med turister och det ena hotellet värre än det andra. Det verkar vara någon tävling där den som är värst och mest påkostad vinner. Men bakom detta finns också ett enormt utbud av nöje och shopping. När Daniel har försökt förklara för mig hur stort allting är så har jag inte alls förstått. HERREGUD vilka köpcentrum! Vi bodde på ett av de finare hotellen Wynn och det va verkligen så himla fint! Daniel körde sitt 20-dollarstrick (och jag höll på att skämmas ihjäl) och genom detta hamnade vi på 39e våningen med utsikt över strippen. Mycket fint! Daniel har försökt lära mig att spela poker och detta skulle givetvis testas i skarpt läge på MGMs kasino. Alltså, jag trodde jag kunde och när vi satt vid bordet så gick allt så sjukt snabbt. Ni vet känslan där man känner sig som dummast i hela världen? Fy alltså. Men jag hängde i (efter en del sopiga beslut där Daniel undrade vad jag höll på med egentligen) SÅ VANN JAG EN POTT!!! Summan av det hela är att man ska träna innan, kanske sitta bakom en stund och försöka följa med i spelet. Jag förlorade en del som Daniel vann tillbaka (bra att ha ett proffs med sig) och det va väldigt roligt. De andra spelen har jag nog inte så mycket för men jag kan förstå att är man duktig på poker så är Vegas grymt roligt att åka till. Nu har jag bestämt att nästa gång Daniel ska åka till Vegas så ska jag följa med. När han spelar poker ska jag shoppa, gå på shower och ha det allmänt trevligt vid poolområdet. Detta kan ju Daniel inte neka eftersom jag är hans FRU och allt hans är mitt. Hehe.

Välkommen till Nevada!

Hooverdammen! Bilden är tagen från den nyöppnade bron där vi givetvis gav oss ut och promenerade (enorm yrsel för Erika). Vi blev inte långvariga =)

Utsikt över strippen från The Hotel.

Finmiddag på Mandalay bays systerhotell The Hotels restaurang MiX. Fint och mycket gott!

I Vegas såg vi även showen The Beatles - LOVE av Cirque de soleil. Otroligt duktiga akrobater/dansare/showare som gjorde en helt strålande uppvisning till låtar och inspelningar av Beatles. Pappa hade varit i himmelriket! Vi gick från showen helt tagna. Vi fick inte ta några bilder alls under showen så vi har inget att visa tyvärr..

Daniel har visat mig ett Vegas som jag verkligen gillade och antagligen kommer åka tillbaka till. Med ett enormt utbud av shopping, nöje, restauranger, barer, poker, poolhäng och mycket mycket mer hade vi väldigt roligt och såklart lite för lite tid =) På alla ställen vi har varit hade vi gärna stannat längre...

Just nu har vi spenderat vår första dag på: (trumvirvel) HAWAII!! Efter en del bilåkande, flygande och lite mer flygande är vi just nu i Kailua-Kona på Big Island Hawaii. Också mer känd som vulkanön! Vi har haft en slapp dag med frukost vid havet, poolhäng och lite marknad, så ska vi snart gå till en lokal restaurang och äta middag. Mys! Hotellet ligger jättefint precis vid havet och vi har ett rum med havsutsikt. Här kommer vi att stanna i tre dagar innan vi åker vidare mot själva vulkan-nationalparken som ligger längre söderut på ön. Imorgon ska vi hyra mopeder och köra runt  lite och besöka någon strand. Vi mår alltså inte direkt illa =)

När vi hittar bättre wifi så utlovas bildregn från resan och fler roliga anekdoter. Jag har några på lager =)

Hoppas ni har det bra därhemma!

Kram!!

Hej igen! Dags för uppdatering från ett 42-gradigt Las Vegas! Vi börjar väl där vi slutade, i San Diego, och det vankades ju vitvals-interaction!

Erika vaknade för första gången långt innan väckarklockan och hoppade ur sängen, så förväntningarna var på topp! Vi checkade ur från hotellet och tog bilen tillbaka till Sea World. När det var dags visade det sig att programmet innehöll en liten bonus, i form av en rundtur bakom kulisserna hos valrossarna och isbjörnarna! Valrossen, en blind gammal koloss, var jättehäftig att få träffa, och vi fick även chansen att mata honom lite grann. "Schlörp" sa det så var fisken borta, och valrossens aptit var det inget fel på =)

Isbjörnarna var också fina, men av naturliga skäl blev det inte lika närgånget med dem, utan det fick bli fotograferande bakom galler.

När det blev dags att träffa vitvalen fick vi först byta om till våtdräkt, en aktivitet jag numer är van vid sedan sven-sexan.. =) Trots detta var Erika före mig ute ur omklädningsrummen, måste nog slipa lite på min teknik.. Aja, därefter fick vi gå genom lite gångar och ut till det gigantiska val-akvariet, och på vägen passera många nyfikna blickar som förvandlades till avundsjuka blickar när vi fick gå in till valarna. Och avundsjuka ska de vara, för det var jäkligt roligt och ja.. svårt att förklara, men att få vara så här nära ett gigantiskt djur är helt enkelt fantastiskt!

Vi var i vattnet i ca 30 minter och fick träffa två olika vitvalar, en hane och en hona. Tillsammans med en tränare fick vi aktivera valarna genom diverse trick, t.ex fick vi valen att "vicka på pannan", och med den pannan, så är det en del att vicka på! Hela pannan är en fettreserv, och att känna på den kändes som att känna på en champinion ungefär. I övrigt blev det bl.a. dans, vinka till publiken och skvätta vatten. Mycket nöjda gick vi därifrån, och inte minst då Erika, men jag får ju även jag erkänna att det var en riktig höjdare!

Innan vi lämnade Sea World blev det en show till, den här gången späckhuggarna. Vad vi lade märke till var att ingen tränare var med späckhuggarna i vattnet, vilket kanske förklaras av dödsolyckan 2010, där en späckhuggare drog ner sin tränare i vattnet, så att tränare drunknade. I vilket fall som helst en jättebra show, och imponerande djur! Trots att vi satt i "Soak zone" lyckades vi undvika att bli skvättade på när späckhuggarna skulle busa och blöta ner publiken. Bra tryck i fenorna, och kanonkulan ter sig ganska mesig numer...

Eftersom vi avverkade resten av Sea World dagen innan, åkte vi därefter österut, mot Phoenix där vi skulle mellanlanda en natt innan Grand Canyon. Visa av erfarenheten och för att undvika fler nätter på hotell Santa Fe hade vi nu bokat in hotell, på en golfresort strax utanför Phoenix. Färden gick genom öken, öken och öken, och vi kunde även skymta stängslet som utgör gräns mot Mexico. När vi kom fram hade klockan hunnit bli 20, men temperaturen hade inte hunnit sjunka särskilt mycket.. Trots att det var beckmörkt ute visade kvicksilvret 106 grader Farenheit, dvs ungefär 41 grader! Vi fick checka in, och blev skjutsade i golfbil till vårt rum, där jag lyckades lura väskbäraren/golfbilsföraren att tro att jag sett fel rumsnummer, när han stövlade in med sin huvudnyckel på rummet där vi skulle bo. "Oh, sorry, wrong room" sa jag, och såg hur paniken började lysa i ögonen på honom när han trodde att han gått i någon annans rum. Han skrattade dock gott åt det hela när jag sa att jag skojade =) Rummet och hotellet jättebra, och vi avslutade kvällen på den luftkonditionerade uteplatsen med en drink, lyssnades till ett liveband.

Vansinne att bo här i hettan tycker vi, och ännu mer vansinne när det visade sig att golfbanan nästkommande dag i stort sett var fullbokad av gäster som ville ut och svettas i 45-46 graders ökenhetta. Nej tack sa vi, njöt av en lyxfrukost och åkte mot Grand Canyon! Och som den grundlurade väskbäraren sa om GC: "Folk säger att det är vackert, men det räcker inte för att beskriva det.."

Mer om det och om Vegas senare, nu ropar staden efter oss! Vi var på en fantasitsk restaurang och en ännu mer fantastisk show igår! Mer om det senare!

Sköt om er!

Hallå på er!

Nu har vi avverkat San Diego, Phoenix och Grand Canyon och har nu landat i Vegas. Efter en lättare pokersession (Erikas första =)) så blir det nu shopping idag! Ingen tid att spilla, så tyvärr blir detta inlägg kort. Vi skriver mer och uppdaterar med bilder ikväll/natt. Erika är fortfarande på små moln efter mötet med Vitvalen.. =)

Ha det bra!!

..åtminstonne om du fråga Erika! Då är det nämligen dags att bada med en 1,5 tons koloss i form av en vitval. Eller beluga whale som de heter på amerikanska. Beluga är nämligen RYSKA för vit! Vi gillar Ryssland! Särskilt höjdhoppare. Tyvärr var det fel ryss som vann OS i år, men vi deppar inte för det, utan tänker oss tillbaka fyra år i tiden när rätt ryss vann:

Han sägs likna nån, vet inte vem..?

Aja, tillbaks till vitvalen. Imorgon ska det som sagt var interageras. Idag när vi anlände till San Diego åkte vi givetvis raka vägen till Sea World och kollade in hur den mådde. Till synes alldeles utmärkt!

Storleken på valen framgår verkligen inte, men den är stooooor! 

Vi återkommer givetvis med rapporter så fort vi kan imorgon, Erika har pratat om det här i snart ett år!

I övrigt har dagen bestått av delfiner, späckhuggare, uttrar, pingviner, isbjörnar och matande av högljudda, hungriga men väldigt gulliga sjölejon som fjäskade järnet för att få fisk:

Riktigt fin och mysig park i övrigt, och djuren ser ut att trivas och ha det riktigt bra! Vi har mängder med bilder som får läggas upp senare..

Igår var resans höjdpunkt (nästan iaf) om ni frågar mig! Då var vi på Six Flags, ett nöjesfält ett par mil norr om Hollywood, bestående av 90 % über-awesome berg-och-dalbanor! Herregud, vet knappt var jag ska börja. Jag sväljer helt och hållet att min mobbande fru kallar mig väglus, för igår var hon den bästa lekkamrat man kan ha på ett tivoli. Trots hennes höjdrädsla och till synes outtömliga handsvett vid vistelser på höga höjder så hängde hon med på i stort sett varenda bergbana! Och de var många! Så många att det troligen hade varit omöjligt att hinna med alla om man inte hade haft den här lilla dosan:

Ett flashpass, platinavarianten, som vi (liksom hela vitvals-badandet) tackar våra bröllopsgäster för. I USA kan man för pengar köpa allt. Givetvis kan man också köpa sig förbi kön till alla berg-och-dalbanor, vilket vi då gjorde. Allt vi behövde göra var att knappa in vilken attraktion vi ville åka, vänta ett par minuter tills den lilla dosan pep till, och därefter gå förbi hela den ofta timslånga kön. 9 st attraktioner blev det, varav 8 utklassade Lisebergs Balder, i vissa fall med hästlängder!

En av de häftigare var helt klart "Tatsu", en berg-och-dalbana där du inte sitter ner som i vanliga fall, nej, du hänger, framåtlutad som i värsta stålmannen-posen. Närmare känslan av att flyga kan man absolut inte komma. Att det går i 90 km/h och 40 meter upp i luften genom loopar, skruvar och skarpa svängar gör det inte sämre. Om man inte är höjdrädd och har handsvett... Handsvetten blev inte heller bättre av 40 graders värme..! Otroligt hett hela dagen, och att stå i kö hade varit en pina!

En annan höjdare är "Superman", där hela vagnen från start skjuts bakifrån från 0 till 160 km/h, och sedan lodrätt 120 meter upp i luften, där man till slut vänder och kör samma resan rakt lodrätt neråt igen. Själva definitionen av att det killar i magen! Jag filmade en snutt när vi stod under:

Inför denna (liksom alla andra) var Erika grymt skeptisk och tystlåten innan start, men när vi väl var iväg tjöt hon (liksom jag) av lycka och efteråt var rädslan och ångesten varje gång förbytt i vilja att åka igen =)

Nu sovdags! Stor dag imorgon! =)

På återhörande! Ha det så bra där hemma! Vi har det grymt bra, men saknar givetvis er alla!

Hejsan allihopa!

Då var det dags för en ny rapport och denna gången efter ett par dagar i Los Angeles. Äntligen slipper vi frysa!! Efter Seattle och San Francisco så var vi ganska trötta på kylan och snålblåsten. Det var inte vad jag hade räknat med när vi åkte hemifrån (därav bristande packning i form av varma kläder, tur man kan det där med shopping). Men nu! Nu är det varmt och skönt och varmare lär det bli..

Gårdagen spenderades på Universal Studios, vilken park! Ett riktigt påkostat paradis för både vuxna och barn. Både jag och Daniel var vimmelkantiga efter filmupplevelserna i 3D där transformers var i särklass bäst. Hur kan de få till känslan av att man befinner sig mitt i filmen? Och lägg sen till värme/kyla/regn/lukter till upplevelsen så blir det hur häftigt som helst. Vi toppade dagen med ett besök på en traditionell mexikansk restaurang som vi läst om i en av våra appar. Vi fick så sinnessjukt mycket mat att både jag och Daniel mådde riktigt illa när vi gick därifrån, men gott var det!

Väglusen utanför Universal Studios.

Transformers!

Brees hus i Desperate Housewives. I en "Studio-Tour" fick vi se stora delar av Universals inspelningsområde och då även Wisteria Lane. För kännedom är Brees hus det enda huset med en fungerande toalett, resten är bara fasader.

I denna lilla pool har de flesta av Universals filmer med vatteninslag spelats in. Exempelvis Pirates of the Caribbean, hajen mfl. Även Tom Crusies War of the Worlds (som vi fick se ännu mer utav) har spelats in och på den gröna bakgrunden kan man sedan applicera vilken bakgrund man vill ha. Mycket fiffigt =)

Idag hade vi en shopping- och stranddag. Vi tog SUVen ner till Santa Monica (via Beverly Hills) och strosade längs Third promenade tills vi inte kunde bära fler påsar... =) Efter en avlastning i bilen och upphämtning av badkläder gick vi ner till stranden och fick lite sol och bad. Men viktigast av allt!! Under shoppingturen gick vi in på en bank med vår "falska" 100-dollarssedel. SOM INTE VAR FALSK!! Vi fick alltså skämmas i onödan på Alcatraz och jag ifrågasätter starkt den där pennan som affärerna har och ritar på sedeln för att se om det blir gult (riktig) eller brunt (falskt). Vi fick 5 stycken 20-dollarssedlar istället och ett glatt humör.

Imorgon ska vi till Six Flags - Magic Mountain. Ett grymt stort nöjesfält där jag antagligen kommer få hota/muta Daniel för att komma därifrån vid stängning. Om jag överlever alla extrema berg-och dalbanor vill säga. Skämt åsido, det ska verkligen bli jätteroligt och Lisberg kommer nog blekna en aning i jämförelse..

Vi kommer sedan lämna Los Angeles för San Diego och SeaWorld. Vi har bokat ett Beluga (vitval) interaction program, som jag har längtat efter detta! Vi ska simma/leka/mysa med vitvalen i ca 1.5 timme. Större rapport kring detta kommer =)

Saker jag lärt mig hittills (eller fått bekräftat):

- Amerikanerna har den sämsta matkulturen någonsin. Det är inte konstigt att nästan alla är jättetjocka när det äts så mycket skräp.

- Hemmavid kör Daniel bil som en väglus. Här kör han mer efter "plattan i mattan". Jag visste att han hade det i sig!

- Jag ska aldrig mer vara spontan någonsin efter vårt lilla sovaibilen-äventyr. Därför har vi nu bokat resterande nätter där vi egentligen skulle vara lite spontana =)

Hoppas ni har det bra där hemma, Kärlek!! 

Nu har vi efter lite om och en del men landat i Hollywood, på the Hollywood Hotel, som jag tycker ligger lite väl långt från Walk of fame för att få kallas för Hollywood. Aja.. Nu tillbaks till om:en och men:en. Fortsätter där vi slutade igår, på Starbucks i San Francisco.

För tredje dagen i rad låg dimman tät över Golden Gate-bron, men nu skulle den passeras. Vi valde att bila över, då utsikten därifrån ändå till stor del var pajad av dimman. Trots allt en riktigt mäktig känsla att köra över bron!

Efter bropassagen styrde vi kosan mot Muir Woods, som inte är en släkting till golfesset, utan en skog (inte Skoogh) strax norr om SF. Skogen är en redwood-skog, bestående av enorma redwood-träd, vissa över 100 meter höga och över 1000 år gamla. Vansinnigt svårt att fånga in storleken och känslan på bild, men här är lite försök:

En skön naturupplevelse! Så sanslöst fuktigt uppe i skogen att saker är konstant blöta utan att det regnat.

Nog med skog, fukt och kyla, för det har faktiskt hittills inte varit speciellt varmt, varken i Seattle eller SF. Därför drog vi söderut, med första anhalt kuststaden Monterey, med sitt stora akvarium. Under 2 timmar gick vi runt och kollade in fiskar, uttrar och maneter. Intressant och fint, men ganska anpassat för barnfamiljer och inte för nygifta vuxna =)

Vår nästa plan var att hitta ställe att övernatta på. Eftersom Monterey verkade mysigt gjorde Erika en snabb research, springandes mellan olika motell och hotell, på tillgång och pris. På frågan om tillgång fick hon ofta siffran 0 till svar, och fick hon inte det, blev svaret på prisfrågan istället skyhögt. Screw Monterey tänkte vi och styrde kosan söderut mot Highway 1. Klockan var ju bara 7, och vi kunde ju köra nån timme och sen hitta nåt mysigt motell med fin utsikt längs med vägen. Morsan/svärmor Anita hade ju gjort samma trip för en månad sen och det hade ju gått bra.

Vår gissning är att de INTE åkte på Highway 1 på helgen. För på vartenda ställe vi stannade på under 2 timmar var det smockfullt. Till slut när det blev mörkt, och vi insåg att vi missade en hel del av den fantastiska utsikten längs med vägen, gav vi upp: Vi skulle få sova i bilen. Ett helt ofrivilligt Ove Sundberg-tips. En rätt så slutkörd Erika fick ett skrattanfall modell större när vi insåg att vi var stuck längs med vägen med 4 överblivna tacos från ett tidigare Taco Bell-besök, samt en påse Turkisk peppar. Som tur var stannade vi till vid ett fullt motell, med restaruang som höll öppet extra sent för vår skull! I utbyte mot att vi käkade sen middag, fick köpa en flaska vatten, samt använda toaletten hela natten. Som f.d utryckningspolis är man ju van vid att "fälla", så att somna var inga konstigheter alls för min del! Orutinerade Erika valde dock baksätet först, innan hon bestämde sig för att gå på toa mitt i natten. I strumplästen, utan att ta på sig skorna. Jag lider med snigeln som nu är ett minne blott på Erikas strumpa. Efter denna incident hoppade Erika fram i framsätet och somnade gott även hon =)

När vi vaknade på morgonen kunde vi konstatera att vi hade sovit på en rätt vacker plats, och utsikten var helt ok, trots dimman!

Bara några mil söderut planade vägen ut, och plötsligt på en liten strandremsa låg de där: Sjöelefanterna! Stinkande, frustandes, fisandes och i vissa fall fightandes om utrymmet i mitten av högen! Vi stannade till och kunde stå bara några meter från flocken och fotografera dem. Riktigt skojigt, och imponerande: De är riktiga kolosser!

Färden fortsatte söderut och via ny frukost på Starbucks (suck..) styrde vi kosan mot lilla danska (!) byn Solvang, ca 15 mil från Los Angeles. En riktigt mysig upplevelse där vi givetvis fikade wienerbröd på Mortensens bakery.

Sista biten på Highway 1 på väg mot LA är riktigt fin och går via jättevillor och ständer genom Malibu. Mycket folk då det är söndag och för första gången upplevde vi riktigt varmt och härligt väder på resan! Vi spar strandhänget till en annan dag, men skyndade oss istället till hotellet för ett dopp i polen och en härlig timme i solstolen! Nu är det strax dags för lite turistande i Hollywood och middag! Imorgon blir det kungligt roligt på Universal Studios!

Hoppas allt är bra med er därhemma! Vi har en helt underbar resa, vistelsen på hotell Hyundai Santa Fe till trots ;)