Sista långpasset gjort, hann dessvärre inte med att referera det här igår. HÄR är passet. Eller ja, passet fram t.o.m 25,2 km, för då pallade Garmin inte med längre och gav upp. Eller så blev han snurrig av rundan, vad vet jag.

Efter dessa 25,2 km sprang jag vidare ett varv till, i förminskad form. Sprang över järnvägsövergången, förbi maxi och sen hem, vilket resulterade i en runda på precis under 30 km. Återigen: nytt längstapass! Lyckades hålla ett bra tempo passet igenom också, utan kramp och utan genomklappning. Den "mätbara" delen av passet höll jag 4.57 min/km, vilket är kalasbra, om det går att hålla i 17 km till. Dock sägs det att en mara börjar först efter 30 km, och där har jag inte ens varit. Sen finns det en sak i Stockholm som heter Västerbron, som är en rätt seg stigning. Ont om backar på rundan igår, och järnvägsviadukten på Ryttarevägen är nog inte riktigt jämförbar med Västerbron..

Första varvet riggade jag vätskekontroll vid ett träd på allén på Stationsgatan! Inget dumt grepp alls, även om det inte var alls lika varmt igår som sist jag skulle springa långpass. Insåg än mer att vädret kan göra en makalös skillnad på tiden, och jag föredrar 13 grader och snålblåst alla dagar i veckan jämfört med 26 grader och sol. Kanske inte så publikvänligt, men jag får nog vara lite ego där och åtminstone kunna få hoppas på nåt mellanting...

Långpassen är nu gjorda för min del och inför loppet den 28:e maj återstår nu mest kortare pass och försök till formtoppning. Frågan är då som i rubriken: Har jag gjort vad jag kan? Hade jag sett mitt träningsschema från i år och frågat mig i november, hade jag sagt hell no! Tanken var ju att det skulle tränas på hela vintern och att det skulle ha sprungits över 10 mil i månaden i snitt. Nu sabbade hälproblem hela vintern, och hade du istället frågat mig i februari om jag skulle vara nöjd med mina 34 mil, 2 veckor i innan maran hade jag jublat! Då var jag rätt inställd på att maran var körd och att det skulle krävas nån form av räddningsinsats för min häl. Slutsatsen får iaf bli att ja, jag tycker att jag har gjort vad jag kan! Efter förutsättningarna.. ;) Helt nöjd ska man ju inte vara, åtminstone inte innan den 28:e maj...

Sista långpasset drar igång om 45 minuter! Har ingen cyklande vätskestation med mig idag, så hoppas på svalare väder och att ingen snor mina utställda vattenflaskor! Föret ser blåsigt ut, men det regnar iaf inte nu, så hoppas på en go tur! Kommer springa 4 varv runt Halmstads östra delar med start från viktoriagatan-stationsgatan-östra stranden/sommarvägen-ryttarevägen-laholmsvägen. Om nån vill göra mig sällskap på ett varv eller två så feel free to join! Ni övriga får rapport sen =)

Min träningsplan har i stort sett tre grundpass som jag försöker hålla varje vecka. Eftersom det är en mara coming up, så är ett långpass i veckan för tillfället det viktigaste. Sen har jag ett pass i veckan som löps på i behaglig fart, typ en mil. Men att bara springa långt och långsamt hela tiden tycker jag är lite trist. Därför är veckans tredje pass ett avbrott från lunken, i form av intervallträning eller snabbdistans. Att få ta ut sig till väldigt nära max är en enorm kick och självkänslan efter ett bra sånt pass får sig en rejäl skjuts uppåt!

Idag var det dags för första snabbdistansen på länge! Joggade upp i 3,5 km och sen sprang jag på strax under så fort jag orkade med i 5 km, och sen nerjogg i 3 km till. De 5 km i mitten avlöptes på 20.24 på riktigt pigga ben! Hade nog gått att pressa tiden ytterligare, men de där sista 24 sekunderna hade nog slitit ganska så mycket mer, och med lååångt långpass i helgen kändes det onödigt att kräma ut alla krafter ur kroppen. Likväl känns det jäkligt gött att hänga i soffan efter ett sånt pass =)

Nu nånting helt annat. En officiell ursäkt för min största brist, tankspriddhet. Ursäkten är till Erika, min sambo och fästmö. Åkte i tisdags ner en sväng till Norberg i Helsingborg. Var lite stressad när jag kom hem efter jobbet, för att jag inte skulle missa tåget. Slängde därför ihop lite kläder i väskan och toalettsaker i necessären. När det började bli kväll fick jag ett sms från Erika som endast löd: "Tandkräm?" Fan.. Hade i stressen antagligen lyckats få för mig att Norberg har väldigt dåligt med tandkräm hemma, och jag packade då ner, inte bara en, utan TVÅ tuber med tandkräm i min necessär. Stabilt.

Gottgör detta imorgon med vitt vin och räkor, efter tips från Erikas kollegor ;)

Rubrikens första del sammanfattar helgens träning rätt bra. Vill man utveckla det kan man säga att det var det näst längsta jag någonsin sprungit, och mitt längsta träningspass någonsin! Höll ett ganska ok tempo, men blev lite småstopp under resans gång.

Första milen ut till Möllegård via Tylösandsvägen hade jag med mig Erika som sällskap! Hon cyklade jämte med en cykelkorg full av dricka =) Suveränt upplägg! Tyvärr är inte Prins Bertils stig (PBS härefter) till stor del inte särkskilt väl anpassad för cykling, så hon cyklade hem, och jag fortsatte PBS hemåt. Gick bra, och hela kroppen kändes bra, ända tills det kom ett knivhugg i form av krampkänning i ena vaden efter 25 km. Fick bli nån minuts stetching innan det blev till att kämpa sig i mål. 28 km på drygt 2.25 minuter med nåt stopp är jag nöjd med! HÄR kan ni se hela passet... Läxa till nästa pass: Ännu mer vatten måste med! Drack drygt 1,5 liter vatten och sportdryck under passet, men hade nog behövt närmare en liter till, kände mig uttorkad mot slutet, vilket kanske var del i orsaken till krampen. Kroppen kändes faktiskt FRÄSCH i övrigt!

Kände mig även FRÄSCH ganska snabbt efteråt, och dagen efter, dvs igår hade jag inte minsta känning någonstans! Därför blev det lite fotbollsspel igår, i veteranserien med Centerns veteraner. Yes, jag är en veteran. Snart 29 år gammal. Skoj var det iaf! Och tro det eller ej, men IDAG har jag fått träningsvärk! Fast inte i benen, nej, i rygg och armar! Trodde det hette fotboll, och att man sprang efter bollen...

Veckans träning tänks som följande: Helt vila idag, sen löppass tisdag och onsdag, på dryga milen var. Sen ett långpass på ungefär samma sträcka som i lördags, antingen på fredag eller lördag, beroende på när tid finnes.

Här är förresten lite utlovade bilder från polis-SM i pingis! Magnifik fotograf är Erika!

  Marko visar upp en härlig forehandslägga!

  Guldparet i herrdubbel!   Final i herrsingel.   Semifinal för mig mot herr Stenberg i herrsingel.   Bergman (Berglund) dök upp i pingisvänlig, vit t-shirt!   Marko och Anders, förhoppningsfulla innan match!

Ja, kanske, efter gårdagens pass på berget är det fasen bud på det! Sprang två varv på galgbergets riktigt kuperade 5-kilometersslinga, i bra tempo! Ska väl villigt erkänna att jag blev grymt osugen på träning efter att ha blivit tokigt anfådd bara i trappan på vägen upp mot berget. Men väl vid starten på slingan kom som brukligt hornen fram, och de växte faktiskt i takt med regnmolnen igår. Lagom till varvning började det droppa lite, och efter 7 km var jag dyngsur.

För en del funkar att träna löpning utan press och stress, för en del funkar det att springa på känsla och för en del att nå en viss sträcka. För mig funkar tidtagning och att ha tidsmål. Att tävla, att kunna slå sig själv (missförstå inte det sistnämnda nu). För mig funkar Garmin. Garmin är min GPS-klocka och bäste vän på löprundorna, och igår hjälpte han mig att komma in på prick 44 minuter på bergsvarvet! 1,5 minut bättre än senast jag sprang samma slinga! Men det krävdes de där hornen, och en makalös spurt sista 500 meterna...

Imorgon blir det förhoppningsvis ett rejält långpass om kroppen känns ok efter jobb. Tanken är att beta av det näst längsta långpasset nu, och det hoppas jag kunna bli runt 28 km nånting. Rundan kommer gå hela Prins Bertils stig, ut till Möllegård, och sen tillbaka via Tylösandsvägen. Kommer tvinga mig själv att stoppa undan horn, tävlingsinstinkt och allt annat som kan tänkas sabba ett långsamt tempo, för imorgon ska det inte gå lika snabbt som igår..!

Ölen ja.. Kolhydratsuppladdning som kolhydratsuppladdning, eller? ;) Kanske dumt att chansa att den tjeckiska nationaldrycken ska hjälpa mig till stordåd om tre veckor igen, så får nog bli italiensk mat istället.

Nu är vi hemma igen efter 4 riktigt roliga och trevliga dagar i Tjeckien! Blev en och en halv dags turistande i Prag, och innan dess 2 dagar hos min faster Monica, hennes man Harri och sist, men absolut inte minst, katten Milli! Hela familjen flyttade ner till Pardubice, 9 mil från Prag, för snart två sen när Harri fick jobb där. Harri och Monica tog oss med på stadsvandring i Pardubice, Svensk-Tjeckiskt valborgsfirande, och till en härlig kyrka i Kotna hora, inredd med skelett-delar från närmare 40 000 människor. Ganska så makabert, men imponerande:

Gubben som till slut satte ihop allting pusslade också ihop sitt släktvapen i ben som ni kan se ovan.

Tjeckisk valborg är inte riktigt som i Sverige, där vi tänder bål för att skrämma iväg häxor. Nej, här bränner man häxor istället! Ett rejält bål tändes upp och barn i alla åldrar gick fram och slängde på sina hemmagjorda kvist-häxor.

Till detta dracks det givetvis öl. Harri gav oss en liten öl-allmänbildningsföreläsning: I Sverige dricks det ungefär 70 liter öl per invånare och år. I Danmark är motsvarande runt 100. I Tjeckien dricks det 160 liter! Nästan en halvliter per dag i snitt! Imponerande! Erika och jag gjorde givetvis sitt yttersta för att hålla uppe snittet under vår resa, och lyckades helt ok!

Prag då: Ja, vi traskade runt hela dagen och såg allt som "skulle" ses: Karlsbron, Judiska kvarteren med kyrkogården, borgen och slottet, och gamla stan. Allt detta får ursäkta. Det bästa kom på kvällen: Besök på två utpräglade Tjeckiska ölhak. Första stoppet blev på Novometsky Pivovar, där vi beställde varsin öl från det egna bryggeriet, samt en tjeckisk maträtt som i den engelska menyn hade översatts till Mrs Slaveks rustic hospitality. En rätt stabil måltid, bestående av korv, kyckling, bacon, surkål, potatisplättar och en form av bröd som kallas Dumplings:

Mätta blev vi. Men vi var fortfarande törstiga, och satte av mot en ny tjeckisk ölpub som heter U Fleku. Där blev vi placerade på första bästa lediga platser, mitt i ett annat sällskap, bland långbord och bänkar. Stämningen var hög, och gamla och unga gubbar gick runt och spelade dragspel och det sjöngs med för full hals på många håll. Innan vi ens hunnit beställa kom det in en rätt stadig man, bärandes på en ännu stadigare bricka med öl. Han såg sig omkring och gick sen fram till vårt bord och räckte fram en öl till mig. Jag hajade ännu inte galoppen, och sa "We haven´t ordered yet!" Då svarade den stabile mannen frågande, med en riktigt stabil basröst: "You like beer, or not?" varpå han med en duns satte ner ölen på bordet och sedan försåg också Erika med en. Det serverades även Slivovica på liknande sätt: En servitör sträckte fram en bricka med snapsglas, och övertalade sedan alla att ta minst en, för traditionens skull. Vi gav oss efter lite tjat och tog varsin. Ölen var riktigt god, och det blev ett par till innan vi gick tillbaka mot hotellet. En bild från U Fleku, med dragspelare i hörnet:

Träning blev det faktiskt!! Efter 22 km i nya skor innan avfärd i fredags blev det 9 km rundtur i Pardubice i söndags. Formen sisådär, trots den tidiga kolhydratuppladdningen ;) Imorgon börjar slutspurten av träningen med ett par varv på berget. Bara 3,5 veckor kvar till maran.

Tack Erika för bästa födelsedagspresenten, ever! Och tack tack tack Monica och Harri för ALLT!

Sådär, då kan jag snart flytta hem igen efter en veckas intensivt jobbande! Har mellan varven hunnit med två löppass till, en dubbelsnurr på galgbergets "5:a" i lördags, som för övrigt kändes riktigt bra! Banan är ruskigt kuperad och ett varv där innefattar nästan ett komplett backträningsprogram!

Det andra passet var ett lite halvdumt infall att springa en jäkla massa varvs intervaller i hög fart på sannarp. Visst, fick säkerligen upp flåset en bit, men i efterhand känns det som att det gjorde mer skada än nytta. Vaderna har fortfarande inte hämtat sig riktigt, och fick en liten känning i ena hälsenan efter passet. Ordinerade mig själv ett par dagars vila och känns redan bättre, så ska försöka hinna med ett löppass till imorgon eller på fredag. Tanken var att det skulle bli ett långpass, men får helt enkelt se hur kroppen känns. Jag känner inte riktigt att jag har råd med några skador såhär 4,5 vecka innan maran....

Blir ytterligare lite vila i helgen, för på fredag är det nämligen dags för Pragresa! Jag cashar in min födelsedagspresent typ exakt ett halvår i efterhand, så jag och Erika åker och ska hälsa på min faster och hennes man där nere. Jag har sett fram emot det ett tag, och nu tror jag Erika kan göra det också, när hennes näsoperation är över! Där nere ska vi gå på valborgsfest..! Min första sen jag flyttade från Lund, men jag har svårt att tänka mig att det blir samma typ av fest på lördag ;)

Mer nytt: Första nyförvärvet för nästa säsongs pingis är fixat! Rickard Gartér, kollega från Höganäs, som jag spelat dubbel med i polis-sm de senaste åren! Ett riktigt stabilt nyförvärv, som i kombination med ytterligare en gubbe som är på g, gör att vi med all säkerhet slipper bottenträsket nästa säsong! Och som ni kan se nedan har vi också gjort klart med en ny domare inför nästa säsong!

Nu blire snart sista jobbpasset innan en veckas ledigt!

Igår slog han till igen, tävlingsdjävulen. Tanken var att springa ett långpass i ett lagomt tempo, ca 25-26 km. Tja, kan väl inte säga annat än att jag provocerade honom lite när jag bestämde mig för att springa samma sträckning som loppet "Prinsens minne". Den banan går från Alevallen (ungefär), ut till Tylösand, och sen tillbaka till gamla flygfältet vid Kattegattskolan. Tanken var god. Mina nya CEP-strumpor satt som en smäck på foten och på vaderna. Löparkepsen, iphonehållaren, hörlurarna och vätskebältet likaså. Noterade ett registeringsnummer på en bil när jag sprang genom stan. Bokstäverna var "LPT".. Ett tecken? =)

Ett annat slag tecken (kanske från den där djävulen?) fick när jag när jag kom EXAKT i höjd med starten till prinsens minne. Då ringer morsan, så jag blir tvungen att stanna i en minut och prata. När det har lagts på tänker jag: Äh, vafan, jag kan ju springa prinsens minne och se hur det känns? Sagt och gjort. Jag försökte intala mig själv att jag skulle hålla samma tempo som jag gjorde förra långpasset, dvs ca 5.10 min/km. Gick första km, sen blev jag återigen övertalad av djävulen att det minsann hade varit skoj att springa halvmaran i samma tempo som jag sen ska springa helmaran! Sagt och gjort igen. Kändes för övrigt kanon! 21,1 km gick som på en dans. Eller nästan iaf, var rejält trött de sista två km, men då sprang jag sista milen på under 49 minuter och hela halvmaran på 1.44.13, dvs nästan 5 minuter snabbare än jag sprang prinsens minne i augusti, och nästan två snabbare än Stockholm halvmarathon i höstas. HÄR är gårdgens löpning.

Men nu tillbaka till strumporna. Mina 600 kronors CEP-sockar, som redan efter ett pass med dem varit värda vartenda öre. "3 tröjor på H&M" klagar Erika. I vilka tröjor från H&M slipper du helt känningar i vaderna efter 26 km löpning frågar jag?? Kändes inget under passet igår, och inte ens tendens till träningsvärk idag! Så bra att det borde klassas som doping! Nästa iaf.. Finns inte en chans på världskartan att jag springer maran utan dem!

Nu blir det ytterligare vård av Erika och igentagande av missat Big Brother-avsnitt innan jag byter adress till Norra Källegatan för typ en vecka =/ Nytt löppass siktas det mot på fredag eller lördag. Tills dess:

Glad påsk!