För drygt tre-fyra år sen märkte jag hur hjärtat ibland "hoppade snett", och att det periodvis slog ojämnt och konstigt. Det hoppar alltid tillbaka av sig självt, ibland dröjer det en timme, ibland 20 timmar. Ibland kommer det ett par gånger i veckan, ibland kan det slå normalt i ett halvår utan att jag märker av det.

För tre år sen var jag på akuten och fick då konstaterat att jag har förmaksflimmer. Den unga AT-läkaren fick panik när hon såg mitt EKG, och satte mig på blodförtunnande och förbjöd mig att jobba ute. När jag veckan efter gick till vårdcentralen och hjärtat slog normalt igen, förklarade läkaren att waran (blodförtunnande) var totalt onödigt, och att jag kunde leva på som vanligt om besvären blev värre. Fine, tänkte jag. Det har inte påverkat mig nämnvärt, förutom viss orkeslöshet och slöhet när det väl slår till. Jag har för det mesta kunnat träna på utan att det påverkat mig särskilt mycket. Men idag när jag trotsade flimret och begav mig ut på min tänkta lugna löprunda tog det tvärstopp efter 3 km. Fick även en smärre chock när jag slog ett getöga på pulsklockan:

Den maxpulsen finns inte riktigt på världskartan under ett lugnt löppass i femminuterstempo. Inte konstigt att det kändes aningen ansträngt...

Det har sedan hållt sig på en rätt så icke-besvärlig nivå fram tills nyår ungefär, då frekvensen av snehopp på hjärtat blev tätare. Nytt besök på akuten för nån månad sedan, och nytt konstaterande att jag har förmaksflimmer. Dock fick jag med en remiss till kardiologen, och ska dit på ultraljudsundersökning av hjärtat om ett par veckor. Hoppas det finns nåt vettigt att göra skiten. Inte jätteskoj att ge sig på maran om oturen är framme och man vaknar med flimmer den 2:a juni.. =(