Hejsan! Erika här (eftersom Daniels frånvaro är total!).

Igår kasserade Daniel in sin alla hjärtans dag-present då vi åkte till helsingborg för att lyssna på en föreläsning med Daniels guru Jonas Colting. För er som inte vet vem han är så kan han beskrivas lite kort som en kontroversiell supertriatlet. Han pratade om motivation, kost och en massa annat intressant! Fyra timmar gick enormt snabbt och vi gick båda därifrån extremt peppade (redo att springa hur långt som helst, hur snabbt som helst på studs!). Något jag tar med mig är att inte tänka på träning som ett straff (som man lätt gör när soffan lockar lite för mycket) och hans motivationsberättelser om t.ex den 100-årige Indiern som sprang London Maraton på rekordtid (för hans åldersgrupp). Vill man ha pepp och lyssna på intressant fakta kring hälsa, träning och en massa annat (inklusive hans galna bror) så kan jag varmt rekommendera att besöka en föreläsning med Colting.

Därför blev det för mig ett gymbesök idag på där jag sprang 1 mil snabbare än på länge. Känns mycket bra eftersom Göteborgsvarvet närmar sig med stormsteg. Daniel är och spelar pingis i Jönköping som han säkert kommer nämna senare.  

Att det ikväll är final i melodifestivalen har knappast undgått någon. För egen del så vill jag enbart att den som vinner ska gå hem i Eurovision song contest så vi kan vinna alltihopa! Att jag sen kommer rösta på Danny ikväll beror på att det finns en person i min närhet som "har ett gott öga" till honom (hint, hint Angie) =) Man ska ju ställa upp för sina kompisar! Den stora frågan är hur det ska gå för brandgula Ranelid. Kommer han vara ännu mer orange? Kommer hans haka ha en annan orange färg? Kommer han sjunga med i refrängen? Kommer han denna gången INTE glömma bort att han faktiskt "sjunger" låten tillsammans med den stackars tjejen? Kommer vi fortfarande tycka att kvinnan är det första könet? Antagligen kommer jag skratta lika mycket denna gången (låten är ju helt sjuk) alternativt ta fram skämskudden. Vill man tänka positivt så kolla på det Ryska bidraget som vunnit så kanske Ranelids bidrag inte verkar riktigt så illa..

Framöver så händer det enormt mycket roligt. Resa till Barcelona med Marika och Fred (vill åka nu!). Bröllop med tillhörande numera bokad bröllopsresa och en massa annat skoj! Går ju knappt att beskriva, men vi avslutar med att kolla på världens bästa kille (i världens kanske fulaste lånebyxor i ett supervarmt thailand). Håll tillgodo!

//Erika

..annars hade helgen inte varit lika rolig =) Singelspelet för mig gick nämligen sådär, med bara en vinst på fyra försök. Seger i båda mina dubbelmatcher tillsammans med herr Gartér räddade dock upp insatsen och självförtroendet lite! Men som sagt var, tur att man har grymma lagkamrater! Seger i båda lagmatcherna blev det till slut, med först 8-4 mot Jönköping och sen 8-4 mot Södra Vi. Lidhults GoIF ligger nu bra till för att bli årets Småländska pingisklubb: A-laget huserar på 2:a plats i division 2 SydSvenska Norra, och B-laget står med åtminstone ett ben i division 3 efter 7 raka segrar i sin division 4-serie! Kan bli en skoj pingisvår!

Håller även tummarna för att "försäsongsträningen" inför maj och junis löp- och cykeläventyr ska bli rolig. Jag kan väl inte påstå att den varit det hittills, då inspiration till löprundor på längre än fram och tillbaks till sopnedkastet saknas helt då man måste brottas med leriga stigar och akta sig för nedfallande träd. Vädret verkar dock för tillfället vara lite stabilare, och därför laddar jag just nu för årets första långrunda, som förhoppningsvis kommer landa på drygt 14 km nånstans.

För mig är löpning aldrig så jobbigt som innan man ska ge sig ut. Tanken på hur jobbigt 14 km kan vara, är alltid värre än det sen i själva verket blir. Därför känns det skönt att den jobbigaste delen av dagens pass snart är slut så att jag kan få byta om och ge mig ut! 

Auf wiederhören!

@dolphskoogh ;)    

Inte ens 2,5 månader sen jag skrev här sist! Går ju knappast att klaga på bloggfrekvensen här inte!  

Sen sist har det firats både jul och nyår. Eftersom jag dels begåvats med en familj som alla lyckats få sina födelsedagar förlagda till veckorna runt jul, och dessutom hittat en fästmö som fyller år i början på januari och som också har en syster som fyllde 30 nyss, så har det inneburit en hel del umgänge med släkten. Och en hel del mat. Och alkohol. Vilket, i kombination med vädret, inneburit mindre träning och mer soffhäng. För mycket av det goda är bara bra, men det är också lite skönt att alla högtider är över så att det finns tillfälle att snäppa upp träningen igen!

Den enda träning som skötts ok under hela december och början på januari är faktiskt pingisen! 1-2 pass per vecka har hållit i sig, trots att tävlingsmatcherna lyst med sin frånvaro. Till helgen är det dock dags för nytt seriesammandrag, denna hemma i Lidhult. Det ska bli RIKTIGT skönt att slippa 30 mil enkel resa till Vimmerby, där de tre första sammandragen spelats. För tillfället huserar vi på 3:e plats i serien, och kan vi hålla oss där har vi gjort en riktigt bra säsong!

Löpmässigt gjordes årsdebuten idag! Det blev en tuff start med intervallöpning på Galgberget: 6x1 km, med en snittfart på 3.55/km ungefär. Kändes bra, trots att löpsteget av förklarliga anledningar var ett par hekto tyngre nu efter 3 veckors inlagring ;) Totalt 9 km med upp- och nerjogg. När jag kikade på historiken från förra året så ser jag att jag redan nu sprungit 9 km mer än jag gjorde i januari förra året, samt att jag gjorde årsdebut 6 veckor tidigare! Massa på plus redan med andra ord. Tur är kanske det, då det stundar ett hektiskt, roligt och fantastiskt spännande år! Tänker ju givetvis på bröllopet som går av stapeln i juli. 28 juli. Med tillhörande bröllopsresa till USA. Att jag innan allt detta ska genomföra en halv klassiker, springa Stockholm marathon och Göteborgsvarvet, samt hinna med en tripp till Barcelona nämns bara i denna lilla bisats. 6,5 månader kvar till bröllop. Jag har en känsla av att dessa månader kommer gå snabbt..! Ambitionsnivån vad gäller bloggandet kommer återigen vara hög, men i år blir det inga löften om spektaklet, utan det kommer bli bloggat när jag känner för det.

Har dessutom upptäckt att twitter är rätt kul! Mest kul att följa andra, men ändå: Joina min hittils enda follower Sportsvennson och följa mina galna upptåg. Just nu fösöker jag aningen försenat hänga på runners worlds nyårslöfte, om att träna någonting varje dag under januari. Galet va? =) Mitt alias på twitter är: dolphskoogh och #rwloftet2012 ska ni knappa in om ni vill dela med er av er träning på runners world. Lycka till! 

Hej hej, hallå dagboken, som antihjälten Bert alltid började sina betraktelser med!

Tänkte rabbla lite händelser sen sist:

-Två löppass, intervaller båda två faktiskt, ett i form av backintervaller i olika längd uppe på galgberget. Vansinnigt bra träning för benen, och rätt jobbigt om man kör på ordentligt, vilket är lätt hänt att det blir när man har med Fredrik Svensson på rundan =) Backintervaller är effektivt och enkelt, och behöver inte vara konstigare än att man under en vanlig löprunda springer alla uppförsbackar två gånger!

-Två gånger simskola, plus en gång eget badande i maklig takt på Sannarpsbadet. Har aldrig varit någon fena på crawl när det kommer till distanser på längre än 20 meter, då begränsningar vad gäller vattenvana, teknik och pannben satt stopp för alla längre distanser. Tills nu! Simmade häromsisten 200 m i följd utan att svälja alltför mycket vatten, och utan att mjölksyran käkade upp mig innifrån på sista längden! Det är verkligen skitkul att själv kunna känna vilka framsteg man gör, och ja, det blir en fortsättningskurs så snart det bara går!

-Jag har fyllt år. Nu är jag 29! Härligt att bli äldre så man snart kan få slippa visa leg på systemet, i spelbutiken, på casinot, samt få spela veteran-klasser i pingis!

-Pingis har det blivit en del: 4 träningar och ett seriesammandrag i helgen som gick. Och som det gick. Jag kan väl inte med den godaste vilja någonsin påstå att jag varit en jämn, stabil, bra pingisspelare, utan allt som oftast blandas riktigt bra matcher med sjuka bottennapp. Men matchen mot Lindsdahl i lördags tog alla priser. Vi tar det från början:

Eftersom vi på sistone i Lidhult blivit ett riktigt glas-lag som lätt går sönder, fick både Hue Larsson och Norberg tacka nej till spel. Som sig bör ringdes det då in en dansk i form av vår favorit Steffen Aaaaagesen. Övriga i laget var jag själv, Rickard G och Mackan Olsson. Leffe deff var givetvis med som lagledare!

Första matchen var som sagt mot Lindsdahl. Efter 7 singelmatcher stod det 4-3 till oss, och jag hade en bra chans att öka på ledningen till 5-3, när jag spelade skiljeset mot Lindsdahls tredjeman. Hade stor ledning i hela settet, via 5-1, 6-2, 8-3 och 9-4 fick jag 5 matchbollar vid ställningen 10-5. En mental blackout och 7 bollar senare var matchen förlorad med 10-12. Knäckt.

Självförtrodendet var inte så mycket bättre efter min och Rickards första torskade dubbelmatch sen polis-EM 2007. På nåt sätt lyckades vi ändå krångla oss till en ledning med 7-5 inför min och Mackans sista singelmatcher. Tyvärr fortsatte mitt usla spel. Ganska kvickt stod det 0-2 i set, och i tredje setet började "sådär" med 0-6 direkt, och då gjorde jag ett taktiskt viktigt drag - Jag tog time-out. Jag tar sällan eller aldrig time-out. Jag fick ett ganska uppgivet tips av Rickard: "Det är nog bara till att börja chansa lite.." Det gick rätt bra för att uttrycka sig milt. Spelet kom tillbaka det stod kvickt 6-6, och vi följdes åt till 9-9, innan jag brände 2 setbollar och fick därefter två matchbollar mot mig, innan jag vann setet med 15-13.

Ett jämnt fjärde set ledde fram till 8-8 och därpå två torskade poäng för min del och 2 nya matchbollar mot mig. Uppgivet? Sällan! Fyra raska forehandloopar senare var det kvitterat till 2-2 i set och av bara farten togs skiljeset hem ganska enkelt med 11-5! Den resultatmässigt absolut konstigaste match jag spelat (bortsett från en match mot Hue i typ P13 serien på 90-talet, där underläge 0-1 i set och 9-17 upphämtades till seger med 2-1, via 21-3 i skilje ;))

Som sagt: inte jämnheten själv direkt, men pingis är en på tok för fartfylld sport med för små marginaler för att åtminstone jag med min träningsmängd ska kunna hålla spelet stabilt. Förhoppningsvis håller det till ett par skrällar till i serien, som vi nu faktiskt innehar delad ledning i, efter att ha fått med oss en pinne (7-7) mot Läckeby i lördagens andra match.

Idag blir det löpning, lite längre distanspass står på schemat för att gottgöra helgens onyttigheter i form av söndagsbrunch (tack igen älskling =)), födelsedagstårta och kebabfrosseri på Bandygrillen i Målilla!

Jahapp, då har man gjort det igen. Totalt glömt av hur jobbigt det var sist, och istället låtit sig inspireras av andra tokar med liknande intressen för att plåga sin kropp ungefär så långt det går. Jag är återigen anmäld. Till Göteborgsvarvet, till Stockholm marathon och Vätternrundan. Och fler lopp kommer det att bli! Listan ska byggas på med Vansbrosimning, Lidingölopp, Laxalopp, Hallandslopp och förhoppningsvis kanske till och med nån lagom variant av ett triathlonlopp. Bara anmälningsavgifterna motsvarar snart två veckors budgetresa till Thailand. Jag säger bara: lätt värt det! Motivationen till träning som dessa typer av tävlingar ger är som det heter: priceless. Sen att ens egen motivation smittar av sig är bonus, och skitskoj! Hittills har jag fått med mig följande personer på galenskapståget:

-Erika sprang Prinsens minne och ska springa Göteborgsvarvet. Detta tar jag FULL cred för, tror inte hon kommit på tanken att delta i något av ovanstående lopp på egen hand.

-Farsan ska cykla vätternrundan. Tar inte lika mycket cred för det här, då han redan cyklat en gång, och dessutom försökt förmå mig att åka vasaloppet de 12 gånger han redan åkt det. MEN, tror fortfarande inte han anmält sig om inte jag skulle kört.

-Henke ska springa Stockholm marathon! Han anmälde sig faktiskt före mig. MEN, det var jag som tryckte på att han skulle anmäla sig, och lovade att också springa om han anmälde sig.

Själv ger jag cred för min egen träning till samtliga ovanstående, plus Radde som jag går i simskola med och Fredrik som sparrat på en massa löppass. R och F ingår dessutom i det ännu så länge namnlösa Vätterrnrunde-laget, som två veckor efter Stockholm marathon ska trampa runt Sveriges näst största sjö.

I övrigt följs det med på en massa träningsbloggar! Att läsa dem är riktig inspiration när man tvekar på att sticka ut näsan på en löprunda i regn och höstrusk. Här kommer lite favoriter:

Claes Åkessons blogg - mannen som syns och hörs överallt missar aldrig en chans till en löprunda. Har bevisat och överbevisat att man alltid har tid till träning. Bloggar hyfsat ofta, trots att han inte längre är chefredaktör på Runners World.

Jonas Coltings blogg - triathlet med sylvass tunga som alltid säger vad han tycker och sällan stryker folk medhårs. Dock alltid underhållande, och alltid inspirerande. Uppdaterar ofta!

David Nilssons blogg - långdistanslöpare i Sverigeeliten som tränar nåt så kolossalt ambitiöst och målmedvetet och som dessutom skriver riktigt bra och kul! Uppdaterar inte så ofta längre tyvärr..

Så vad väntas det på? Haka på i valfritt lopp! Släng in en utmaning mot mig också så blir träningen än mer motiverande ;)

Sprang för övrigt för första gången sen hemkomst från USA igår. 12 km i lugnt tempo och skönt väder gjorde susen för benen! Ny runda inplanerad imorgon!

Sådär, då var det över för den här gången. Farväl Las Vegas, ses ju faktiskt om mindre än ett år igen! =) Efter en 24-timmarsresa via Chicago, London och Köpenhamn, och 2x12 timmars välbehövlig jetlags-hämmande sömn är det nu snart dags för första jobbsnurran. Ska bli skönt med en aktivitet där man kan tjäna lite pengar igen, för tjäna pengar är väl inget som den här Vegas-resan gjort åt mig direkt..! Pokern har det gått troll i, särskilt turneringarna där det varit stört omöjligt att vinna en hand där motståndaren haft minsta tendens att kunna dra ut mig inför sista kortet. Dock har kontantspelet gått lite bättre som tur var, så blev inte så fasligt dyrt =)

Shoppingen har däremot kostat lite mer! Och det är där och ingen annanstans som övervikten hittas! Åkte till Vegas med 9,5 kg packning och återvände med stadiga 17,5 kg! Det har frossats i framförallt Nike- och Abercrombie-butiker, och tyvärr inte lika många outlet-fynd i år som förra året.

En sak som dock inte ökat särskilt mycket i vikt är min kropps. Snarare tvärtom. Vill ni ha ett bra bantartips? Åk till USA, träna lite mindre än ni brukar, frossa i bufféer och drick goa drinkar vid poolen: Vips, 1,5 kg borta! Hade inte en susning om att amerikansk mat var så nyttig! Tyvärr gör väl denna kur inte direkt underverk för konditionen, men det kan lätt åtgärdas vid hemkomst! Till exempel genom simträning! Som om att löpning, cykling, pingis och fotboll inte var nog så anmälde jag mig innan resan till SK Laxens vuxenvariant av simskola. Under fem torsdagar blir det nu vuxencrawl och hårddrillning av benspark, andningsteknik och flytläge. Igår var första gången och det var riktigt roligt! Trots jet-lag och flygplanssvullna sega ben kändes det som att det kan bli bra det här! Frisim känns bra mycket roligare än bröstsim, särskilt om man i framtiden kommer klara mer än 50 meter i sträck utan andnöd..

Slutligen tillbaks till Vegas: Roligaste sakerna denna resa var utan inbördes ordning:

-Jay Leno-inspelningen, trots att AC:n var inställd på minusgrader

-Allt pokerlir och kul samtal vid borden

-Terry Fator på Mirage. Hur fan gör han..?

-NHL-hockeyn på vårt hotell. Att man överhuvudtaget lyckats pressa in en arena större än globen utan att det syns utanpå hotellet är också "lite" imponerande.

-En oväntad favorit på Fremont-street, downtown: världens största bildskärm! En grym upplevelse som jag lyckades fånga på film:

Här ovan är det Don McLean och American Pie som det spelas upp en musikvideovariant av. Mäktigt!

Nu jobb! Snart mer löpning, pingis, cykling och simning! Och bröllop! Makalöst skönt att vara hemma hos Erika igen..! Har saknat dig! =)

Hallå igen!

Efter fem härliga nättar på världens största hotell, har vi nu sunkat ner oss rejält och blivit degraderade till världens nästa största hotell, MGM. Som kompensation, (eller bestraffning?) tvingas vi välja mellan två schyssta event: Boxningsgala, innehållande en VM-match i bantamvikt mellan Nishioka och Marquez, eller en NHL-match i hockey mellan Los Angeles Kings och Colorado Avalanche? Tufft beslut, men lutar åt hockey. Otroligt nog så går dessa båda event SAMTIDIGT! På samma hotell! Vansinne..

Igår var jag äntligen och såg Terry Fator! För er som inte känner till honom, så googla honom, eller kolla youtube. Han är buktalare, som utan att röra en millimeter på sina läppar imiterar en rad kända artister, allt från Axl Rose till Dolly Parton. Helt makalöst bra och rolig show!

Poker går fortsatt upp och ner, storstorskar i alla turneringar med brutala utrdagningar, men cashgamet går helt ok, och har kompenserat så att det är nån liten dollar i vinst under resan hittills. Förhoppningsvis vänder det hela ikväll, ny turnering med förhoppningsvis lagom glada och smålulliga rika turister ;)

Nu ducsh, sen poker!

//Skoogh

För övrigt så är Norberg utsedd till sämst i bluffstopp, ett kanske än viktigare kortspel än poker. Straffet för detta ännu obestämt. Återkommer.

God morgon!

Idag är det dags för hotelluppgradering, då vårt lilla flyttlass går från Tropicana mot Venetian, som ligger på den norra delen av Las Vegas huvudgata "The Strip". Drömmen när man checkar in är ju alltid att bli uppgraderad till ett större/bättre/finare rum eller svit. I Vegas finns det givetvis en genväg till detta, på gamblingvis! Tricket går ut på att när man vid incheckningen ska lämna fram pass och kreditkort tar och lägger en 20-dollarssedel mellan passet och kortet och i samband med detta frågar hotellportiern om det finns några rumsuppgraderingar tillgängliga. Funkar det som det ska så säger portiern "sure", tar 20-dollarssedeln och uppgraderar till nån form av lite bättre svit med go utsikt. Funkar det inte säger portiern "sorry" och tar passet och kortet och låter sedeln ligga kvar. Huruvida vi kommer prova säger väl sig självt, och huruvida det i så fall fungerar lovar jag att rapportera ikväll =)

Övrigt då.. Hooverdammen avverkad, ett helt sinnesjukt stort vattenkraftverk ca 5 mil från Vegas. Att gå uppe på dammen och titta ut över den något för låga och klena kanten, 220 meter rakt ner i ravinen är inget för den höjdrädde (utläses Tomas Norberg). När jag på skoj frågade den höjdrädde om han för 1 miljon dollar skulle promenera en kort bit uppe på kanten blev han helt vit i ansiktet och en lång harang om idioti och galenskap följde, varpå han gick om möjligt ännu längre från kanten när vi gick över dammen.

Imponerande bygge är det i alla fall. Fick inga vidare bra bilder på bygget, men tror Radde har i sin kamera, så får återkomma.

Pokern går fortsatt ok, utan större förluster men också utan större vinster. Det är givetvis alltid kul när spelet går bra, men ibland spelar det mindre roll eftersom det är så vansinnigt kul och trevligt runt bordet. Folket här är lättsamma, trevliga och roliga att prata med. Det känns dessutom som att 90 % av alla man nämner för att man är svensk säger att de har nån form av koppling till Sverige. Har träffat allt från svenskättlingar till folk som på 70-talet mött Sverige i bowlingslandskamp. Många intressanta samtal och roliga anekdoter med andra ord! Nu ska jag dock ta och ha det bästa samtalet man kan ha, nämligen ett skype-samtal hem till Erika! =) Först lite blandade bilder från ifånen:

Utsikt från toppen av Hooverdammen

Knasig bild med panoramaappen: Norberg/Radde till vänster, följt av Hooverdammen och bron över ravinen till höger.

Rätt så flådig entré till H&M inne på Caesars Palace. Tror Erika hade trivts rätt bra här.. =)

Sovande kise i lejonburen på MGM Grand.

    Rockor i akvarium på samma köpcentrum.