Japps, om drygt 12 timmar är det dags för lopp igen! Den här gången halverar vi sträckan från förra gången, som då kommer innebära 2,1 mil, en halvmara. Träningen har gått helt ok, inga skavanker så när som på lite skoskav på en tå och väderleksprognosen skvallrar om perfekt löparväder i form av 18 grader, växlande molnighet och go medvind i ryggen på hemvägen från Tylösand. Med andra ord: inga ursäkter finns ifall förra årets fiaskolopp från prinsens minne skulle upprepas. Då var jag ordentligt otränad och tänkte genomföra loppet på 1.45 på ren rutin. Det gick bra i 14 km, sen dog jag helt och masade mig i mål på 1.50 nånting. Imorgon ska det gå en kvart snabbare än så förhoppningsvis! Siktet inställt på nytt pers (1.38.40), och det hade varit riktigt skoj att gå under 1.35 Men då krävs perfekta förutsättningar och absolut inget att skylla på.. Nu har jag ju ett litet skavsår att ta till i värsta fall...

Nog ego. Nu Erika: Hon springer också i morgon! Samma lopp! Samma sträcka! Jag är gravt imponerad och minst lika stolt! Hennes träning har gått helt ok den också, och frånvaron av skador och närvaron av en rejäl kolhydratuppladdning, dextrosol och grymt matchande outfit imorgon tror jag är en vinnande medicin! Vinnande över banan, och kanske också vinnande i Tekniska rotel-mästerskapet, där hon redan på förhand har minst ett silver! Frånvaron av uppdateringar på Marko T:s träningsdagbok de sista veckorna gör att jag dock även hyser viss förhoppning om att Marko inte riktigt kommer att stå distansen ut, och drömscenariot är ju givet: En pigg Erika spurtar förbi en Marko full av kramp och med mjölksyra upp över öronen sista kilometern! Helst på upploppet! Och helst med en klockren Usain Bolt-fällning in över mållinjen!

Nu en god natts sömn! Håll tummarna för oss imorgon kl 12!