I eftermiddag smäller det. Troligen allra högst i isen, efter många väntade vurpor. Det är nämligen dags att göra säsongsdebut i rinkbandy! Klassisk polis-sport, där det snart är dags för polis-sm i Gävle. Jag har slut på ursäkter för att inte dyka upp nu: Inte bortrest, inte förkyld, ingen pingis, jobbar inte och jag har till och med grävt fram skridskor, skydd och kläder från förrådet. Skridskorna kanske skulle kunna behöva slipas också, men hur troligt är det att jag märker nån skillnad överhuvudtaget ändå?

Polisidrott är skoj, oavsett nivå man utövar sporten på. Jag är totalt värdelös på att åka skridskor, men det är kul att lira rinkbandy ändå, trots att man allt som oftast får tjänstgöra som rundningsmärke. 

I mars blir det polis-sm i pingis här i Halmstad! Hade varit kul med lite fler lokala förmågor också, men alla säger nej tack med ursäkten: "jag har ju ändå inte nån chans"... Ursäkta? Denna mentalitet verkar råda när det gäller allt utom löpning: Inte många som skippar Göteborgsvarvet med ursäkten att man ändå inte har chans att vinna. Polisidrott är lika delar social tillställning, en ursäkt att röra lite grann på sig och tävling. Därför utmanar jag alla från Halmstad som ställer upp i motionsklassen (ja, det finns en sån, utan spelare som spelar sereispel): Ställer ni upp så bjuder jag på en öl till maten på banketten! An offer you can´t refuse!  

Jag har med ganska stor sannolikhet varit sämta skridskoåkare på 2 polis-sm i rinkbandy redan, men det har varit hur kul som helst att vara med ändå! I år hoppas jag få konkurrens på titeln av andra spelare i laget.. ;)