Ja, kanske, efter gårdagens pass på berget är det fasen bud på det! Sprang två varv på galgbergets riktigt kuperade 5-kilometersslinga, i bra tempo! Ska väl villigt erkänna att jag blev grymt osugen på träning efter att ha blivit tokigt anfådd bara i trappan på vägen upp mot berget. Men väl vid starten på slingan kom som brukligt hornen fram, och de växte faktiskt i takt med regnmolnen igår. Lagom till varvning började det droppa lite, och efter 7 km var jag dyngsur.

För en del funkar att träna löpning utan press och stress, för en del funkar det att springa på känsla och för en del att nå en viss sträcka. För mig funkar tidtagning och att ha tidsmål. Att tävla, att kunna slå sig själv (missförstå inte det sistnämnda nu). För mig funkar Garmin. Garmin är min GPS-klocka och bäste vän på löprundorna, och igår hjälpte han mig att komma in på prick 44 minuter på bergsvarvet! 1,5 minut bättre än senast jag sprang samma slinga! Men det krävdes de där hornen, och en makalös spurt sista 500 meterna...

Imorgon blir det förhoppningsvis ett rejält långpass om kroppen känns ok efter jobb. Tanken är att beta av det näst längsta långpasset nu, och det hoppas jag kunna bli runt 28 km nånting. Rundan kommer gå hela Prins Bertils stig, ut till Möllegård, och sen tillbaka via Tylösandsvägen. Kommer tvinga mig själv att stoppa undan horn, tävlingsinstinkt och allt annat som kan tänkas sabba ett långsamt tempo, för imorgon ska det inte gå lika snabbt som igår..!

Ölen ja.. Kolhydratsuppladdning som kolhydratsuppladdning, eller? ;) Kanske dumt att chansa att den tjeckiska nationaldrycken ska hjälpa mig till stordåd om tre veckor igen, så får nog bli italiensk mat istället.