Nedräkningen fortsätter! Idag genomfördes näst sista passet, ett kortare intervallpass utmed nissan, 10x200 m, plus sammanlagt 5 km upp och nerjogg. Det kändes helt ok, har varit lite stel i ljumskarna av träningsvärk/dålig stretching efter fotbollsmatchen i söndags, men efter bara några hundra meters uppjogg kändes det helt ok igen! Svårt att säga nåt om formen, de här sista passen är mest för att hålla igång benen. Det känns hursomhelst inte dåligt!

Har på sista tiden kollat runt lite om målsättningar/upplägg på marathon, och jag kan väl konstatera att det finns ungefär lika många sätt att springa en mara som det finns löpare. Min egen målsättning var ju från början att träna för att springa maran på 3 timmar och 30 minuter. Jag har insett att det är en rätt hög målsättning, som innebär en snittfart på 4 minuter och 59 sekunder per kilometer. Jag kommer inte på nåt sätt bli besviken om denna målsättning kommer gå åt skogen, men det är målet jag kommer försöka rikta in mig på så länge jag orkar hålla i.

Till min hjälp har jag först och främst min GPS-klocka Garmin. Erfarenhet säger dock att den inte är särskilt pålitligt i områden med höga byggnader, vilket ju Stockholm har en del. Reservplanen blir då farthållarna!

I varje startgrupp finns löpare med en vimpel på ryggen som har en tid som de kommer att springa i mål på. Min tanke är att se till att passera startlinjen i god tid EFTER en farhållare med 3:30-vimpel, och sen i så lugn takt som möjligt springa ikapp honom i det lätt sluttande partiet som är direkt efter start, och därmed automatiskt få en lite buffert till 3:30-tiden. Sen är det ju bara att bita fast i farhållarens rövskägg, för att använda ett klassiskt uttryck! Låter ju skitenkelt, eller hur? Eller som min favoritkaraktär Barney Stinson (How I met your mother) skulle ha sagt det: