New York City Marathon, eller ING NYC Marathon som sponsorn döpt den till, avgjordes nu i söndags. Vann gjorde Gebre Gebremariam från Etiopien. En sanslös prestation, med tanke på att det var han livs första marathonlopp! Gebre är nu ingen duvunge, utan har deltagit i långdistanser på friidrotts-VM och vunnit en hög med medaljer i terränglöpnings-VM. Nog om honom. Mer om NYC maratahon som är ett av världens största marathonlopp, och utan tvekan det mest populära. Varje år springer ca 40 000 människor loppet, men arrangören får in ca 120 000-140 000 ansökningar om att få vara med varje år! Matematiken går givetvis inte ihop här, utan en plats i loppet kan man inte få genom att helt sonika anmäla sig. Nej, för att vara helt säker på att få en plats ska man i god tid vara ute och jaga resepaket hos en researrangör, t.ex Springtime travel. Sanslöst dyra paket sys då ihop, med massa påtvingade rundresor m.m

Ett annat alternativ är att försöka vinna en plats i loppet via det lotteri som anordnas av loppets arrangör varje år. Jag vet inte hur många platser som lottas ut, men jag vet att om man deltar i lotteriet tre år i rad utan att vinna en plats så är man garanterad en plats i nästföljande års lopp. Jag har nu anmält mig till 2011 års lotteri, som tar emot anmälningar till och med slutet av januari. Med min (enligt vissa vänner) kroniska flyt så hoppas jag att jag och Erika åker till New York nästa höst! Vill någon utmana min flyt i lotteriet så ansöker ni här!

Igår blev det pingisträning igen, med Pelle från laget. Ett ok pass, med ett nytt rack! Får se hur länge det överlever utan att bli naggat i kanten.. Temperament är bra, men inte alltid så snällt mot racket  

Nu ska jag fortsätta tvätta och städa, sen jobba natt!

..som de pratar om, som man längtar till! Trodde inte jag skulle få uppleva det i november, efter lite halvdassig träning och knäont på sistone. Men igår kom det! Jag stack ut vid klockan 13, klarblå himmel, 4 grader i luften och jag bestämde mig för att springa ner till Östra stranden en vända. Kändes kanon redan från början, det bara flöt på. Efter tre km bestämde jag mig för att tempot jag höll inte skulle få mig särskilt trött på min 9 km-runda, så jag sprang istället ner på stranden och körde intervaller. Helt underbart fint var det, och det blev tre st 1-km intervaller, med tempo på ca 4.20 minuter/km, vilket är riktigt bra tempo med mina mått mätt! Joggade sedan hem och kände mig riktigt fräsch i kroppen efter bara nån timme igen, inget knäont, inga trötthetskänslor! Längtar redan till nästa sånt pass, men kan ju dröja innan det kommer..

Löpträning är i jämförelse med mycket annat jag sysslar med något som man alltid känner sig nöjd med efteråt. I golf, eller bordtennis, gör du sällan en såpass bra runda eller match att du känner att "fasen va gött, jag är helnöjd med min prestation". Det finns alltid nåt hål som gick snett, och nån match du inte spelade på topp i. Så är det aldrig med löpning. Du går aldrig och grämer dig för att det var nån kilometer som det kändes tungt, utan tvärtom: är det nån del som har känts tung är du kanske ännu mer nöjd med prestationen i helhet när du kommer i mål. Jag är den förste att erkänna att det innan ett löppass kan kännas lite tungt mentalt att ge sig ut, men känslan efteråt är alltid en känsla av välbefinnande och man märker otroligt tydligt att en genomförd löprunda ger en rejäl boost för självkänslan.   

Jag igår, efter avslutad löprunda! Eller inte.. Men känslan var nog nästan densamma!

Efter en veckas försök att logga in på min gamla blogg utan att lyckas (det kan min kära flickvän, som försökt hacka bloggen för att göra nåt kul inlägg, intyga!) startar jag nu om på ny sida.

Förra veckan innebar första längre löppasset på ett tag. Ingen bra idé tydligen.. Jag sprang mig ut på en upptäcksfärd längs med nissan, bort till Sperlingsholm, där jag irrade runt någon kilometer innan jag fick inse fakta att det blev asfaltsvägen via Slottsmöllan som hemväg. Efter 11 km fick jag ont i knäna, vilket för mig är tecken att jag inte riktigt är redo för att springa längre än så. Stapplade mig i mål efter drygt 13 km och fick vila i två dagar.

Blev inte mer löpt förra veckan, utan pingis för resten av slanten. Lidhultsspelen! En kommande klassiker! Lördagen ägnades åt att döma ungdomsklasser, och igår blev det spel. Spelade katastrofalt i klass 2 och tog mig inte vidare ur poolen. Skyllde på racket (nåt fel måste det ju varit?) och krävde ett nytt av Kekke, vilket jag som klubbens stjärnspelare fick på två röda! Inte riktigt sanning, men min gamla stomme har varit knäckt ett tag och jag har tänkt byta i evigheter, och nu kändes det som ett bra läge att slänga in en ny. Resutlatet blev helt ok, vann min pool i elitklassen, men torskade sedan ut i semi mot nabbspelare! Älskar spelförstörande, feglirande nabbspelare. Jag kan inte heller lira backhand, men jag försöker iaf!

Nu ska jag ut och springa en sväng, blir lite kortare idag, drygt 9 km i lite lagom tempo. Kalasväder ute!

På återhörande!